”Skuldkrisen som pågår i Etiopien begränsar nu kraftigt möjligheten att finansiera klimatanpassning och beredskap för klimatrelaterade katastrofer. Det gör att sårbara samhällen blir alltmer utsatta för torka och översvämningar, och visar det akuta behovet av omfattande skuldavskrivningar för att frigöra resurser för effektiva klimatåtgärder.”
Det berättar Tewaney Seifesellassie vid Act Svenska kyrkans partnerorganisation DICAC, som är kopplad till ortodoxa kyrkan.
Skuldkrisen och klimatkrisen är nära sammanlänkade och förstärker varandra i en ond cirkel. År 2023 befann sig 59 av de 63 mest klimatsårbara länderna i eller nära en allvarlig skuldkris.
Det blir allt vanligare att länder drabbas av extrema väderhändelser, som översvämningar, orkaner och utdragna torrperioder. Översvämningarna i Pakistan 2021, och den utdragna torkan på Afrikas horn är ett par exempel. En klimatkatastrof skapar akuta kostnader som måste betalas på något sätt – ofta genom lån. Samtidigt försämras förmågan att betala tillbaka på lånen. Det gäller särskilt när jordbruket är viktigt för landets ekonomi.
Skuldkrisen gör också att länder kan satsa mindre resurser på klimatåtgärder och på att öka beredskapen för klimatrelaterade katastrofer. En del länder ökar exporten av fossila bränslen för att snabbt kunna betala av på sina lån, vilket kan försena den globala omställningen till hållbara energisystem.
Den så kallade klimatfinansieringen som de rikare länderna har lovat att bidra med riskerar att förvärra skuldkrisen, eftersom den till stor del utgörs av lån. Därför är ett av kraven i namninsamlingen att all klimatfinansiering till de mest utsatta länderna ska ges som bidrag snarare än lån. Sverige har tidigare varit ett föredöme i detta, men den nuvarande regeringen vill öka andelen lån.
Läs mer hos CONCORD Sverige: Sveriges och EU:s klimatfinansiering: vanliga frågor och svar.