Diakonerna bjuder in till julgemenskap – har jobbat ihop i närmare tio år: ”Läkandekraften finns i att våga prata om det svåra”

Svante Talltorp visar stolt upp den gröna pärlan på frälsarkransen runt sin handled.

– Den symboliserar diakonin och skapelsen, berättar han.

Samtidigt, vecklar Lotta Hagström Sandin, ut lådorna under julkrubban i den vackra kyrksalen i Ljusets kyrka, Hallunda, för att ställa i ordning det sista inför julafton, dit alla är välkomna den 24:e december.

– Det finns ett stort värde i att träffa nya människor och inte alltid fira med dem man känner. Vi är så förväntansfulla. Jul i gemenskap handlar om att släppa stressen och oron för ett tag. Att påminnas om vad julen faktiskt handlar om, säger Lotta och räcker över Jesubarnet till Svante.

– Det lilla barnet som förändrar världen. Att vi år efter år får påminnas om detta barns födelse är ett kärleksbudskap som är så starkt, säger han och lägger försiktigt ner det i krubban.  

Jul i gemenskap anordnas varje år av Botkyrka församling och är ett enkelt firande på julafton, för de som letar efter en kostnadsfri julgemenskap. I år har Botkyrka församling två firanden – i Ljusets kyrka och i Tumba kyrka. Upplägget ser ungefär likadant ut. I Ljusets kyrka börjar de med julkrubbegudstjänst. Det bjuds sedan på  risgrynsgröt och skinksmörgås, och avslutas med julbön.

Tiden är 11–14 i Ljusets kyrka och 10–13 i Tumba kyrka.

– Det är en låg tröskel in till gemenskap, inte fokus på det stora julbordet. Jag ser framemot att träffa alla barn och familjer på krubbvisningen, fortsätter Lotta.

De två diakonerna skramlar i kastruller, viker pappersänglar och tänder adventsljusstakar. Det gäller att vara snabb i både steg och tanke.

Lotta har jobbat som diakon i 26 år. Svante i 22. Det har blivit många starka möten längs vägen, för dem båda. 

- Jag minns till exempel en kvinna som kom tillbaka efter något år med en barnvagn. Hon berättade - att få samtala med mig som diakon hade hjälpt henne att fatta avgörande beslut i livet, vilket ledde till att hon tog steget att bli mamma.

Det finns flera områden i Norra Botkyrka som klassas som särskilt utsatta, vilket framkommer i Polisens senaste lägesrapport. Ni träffar människor i kris och utsatta lägen, när livet är som värst. Vad är det för människor ni möter här i Botkyrka?

- Vi möter barnfamiljer som har det ekonomisk svårt att klara sig, arbetssökande och de utan uppehållstillstånd, många äldre som far illa av låga pensioner, ja alla typer av människor, berättar Svante.  

Diakonerna hjälper människor att komma vidare i livet, mycket genom att lyssna och finnas till men också rent praktiskt fungera som ett stöd för individen. De poängterar dock att diakonin är hela Svenska kyrkans omsorg för medmänniskan, det vill säga det sociala arbete som bedrivs av alla i församlingen tillsammans.

Svante tänder ett levande ljus i kyrksalen.

- Det gör vi ofta efter samtalen. Tänder ett ljus för den drabbade och då känner man nästan i rummet, att det här kommer att bli bra, säger han. 

Lotta och Svante berättar att de har varit med på begravningar av de som saknar anhöriga, vilket har lämnat ett stort avtryck hos dem båda. 

- Det är jättestarka begravningar där vi visar att den här människan har levt. Det handlar om medmänsklighet, säger Lotta. 

Något som hon menar att det finns gott om i Hallunda.

Vad ser ni för ljusglimtar i Botkyrka?

- Det mångkulturella berikar och gör att kontakten människor emellan känns generösare här. Det verkar som att det är fler som pratar med romer vid rulltrappan här än i stan.

- Tröskeln in till kyrkan är låg, då det finns så många troende här, säger Svante.

Utanför tornar den syrisk ortodoxa kyrkans majestätiska byggnad upp sig. Här finns det också en moské. Närmsta granne är en kristen frikyrka.

- Gud har en självklar roll i norra Botkyrka och man blir sällan ifrågasatt i sin tro, den spelar snarare en självklar roll i samhället. Att prata tro över gränserna blir lättare här, då vi i Svenska kyrkan är minoritetskyrka, menar Lotta.

Botkyrka beskrivs av många som ett samhälle i sorg. Vad betyder det diakonala arbetet, som Svenska kyrkan bedriver, för Botkyrkas läkande?

- Jag tycker att frågorna kring hopplösheten och krigen i världen har ökat. Det finns en förtvivlan över världsläget som jag upplever har blivit mer synlig. Läkandekraften finns i att våga fortsätta prata om det svåra, både om det som händer världen och i Botkyrka, säger Lotta.

Tillbaka till det levande ljuset som reflekterar den gröna pärlan på Svantes handled.  

- Att uttrycka hur man känner och har det i livet gör något med en. Det kan komma någon hit som är helt förkrossad. Efter 40 minuters samtal kan man se en förändring i personens kroppsspråk – att man går med rakare rygg härifrån. Att livsglädjen har kommit tillbaka, berättar han.

Ett samtal kan vara vägen till upprättelse, menar Lotta och blickar ut över den pyntade kyrksalen.

- Kyrkan är inte byggnaden utan det är människorna, säger hon och blåser ut ljuset - som snart ska tändas igen. 

- Du är välkommen. 

Stina Bergström