Från klarinett till körsång- Kerstin framför Requiem i Tumba kyrka

När jag möter Kerstin Johansson slås jag av hur varmt hon beskriver Tumba kyrka. Att den är vacker insidan ut. Naturen runtom den och kyrksalen i trä med dess moderna estetisk inuti.

– Jag har alltid fått ett så vänligt och varmt välkomnande när jag kommer hit. Kyrkan känns väldigt öppen. Jag får alltid lite sänkt puls när jag närmar mig den, skrattar hon.  

Kerstin är ordförande i Botkyrka kammarkör sedan några år tillbaka. Söndag den 8 november har kören stor konsert med ”Requiem for the living” av den amerikanska kompositören Dan Forrest.

– Det blir vacker musik som framförs av kammarkören med två solister och kammarorkester. Detta förstärks med harpa, slagverk och orgel. Det ger det hela en stor klang, men den lyriska musiken uttrycks också väldigt skört och fint, berättar Kerstin.

Kanske är det kontrasterna som gör verket så storslaget och omfångsrikt. Kerstin beskriver att det finns blinkningar till filmmusik i vissa stycken. Det finns även inslag av nästan rockigare partier.

– Här och var påminns man om den lugna musiken i Sagan om ringen, säger Kerstin.

Hon är nybliven pensionär och har nu mer tid för sången och för att spela i Botkyrka symfoniorkester. Kärleken till musiken fann hon redan som liten.

– Jag var hos en kompis i Bagarmossen. På ett bord i hennes storasysters rum låg det en klarinett. Jag minns att jag direkt tänkte att den där vill jag spela och så blev det också. Jag skulle beskriva det som ett sådant där ”moment” i livet som blir helt livsavgörande.  

Ett requiem eller en dödsmässa är en musikalisk tonsättning av den katolska själamässan för avlidna, ofta framförd vid konserttillfällen kring allhelgonatiden. Verken blandar djupt allvar och fruktan för domedagen med innerlig tröst, allt uttryckt genom körsången och det instrumentella samt solistiska partier för sångare.

Undersökningar visar att många svenskar undviker att prata om döden, samtidigt som en stor majoritet själva uppger att de skulle vilja prata mer om ämnet. Jag undrar vad Kerstin har för teorier om varför svenskar helst undviker samtal om döden?

– I kulturer, där man lever närmare en religion, finns de ritualer som kanske underlättar. Även om sorgen och döden fortfarande är lika gåtfull. Jag är verkligen inte säker på att vi undviker att prata om döden just i Sverige. Vi lever utåt sett i ett modernt samhälle, där döden ofta sker på institution. Kanske har vi bara ett mer intimt och tystlåtet sätt att närma oss frågorna.

Är du själv troende?

– Jag ser att kyrkan har en stor och viktig roll, men är inte troende. De flesta kyrkorum är väldigt vackra platser som jag tycker om att vara i och det finns något andligt i hela liturgin som bidrar till en stark närvaro, där musiken spelar en central roll. Det känns fint att delta med musik i en gudstjänst och jag tycker själv jättemycket om att sjunga psalmer.

Vad gäller ett Requiem eller dödsmässa så finns där också något hoppfullt. Hela verket följer en dramaturgisk linje som avslutas just i detta tecken. I Dan Forrests Requiem är sista satsen Lux Aeterna, det eviga ljuset.  

– När man klär texten i musik så når den verkligen människans innersta. Även om textens innebörd är tung, så kan verket upplevas trösterikt och hoppfullt. Den mäktiga musiken fungerar kanske lite som ett förstoringsglas för de innersta känslorna? Att lyssna och uppleva musiken tillsammans med andra innebär en stark gemenskap, man är inte ensam i sin sorg eller andra känslor, säger Kerstin.

”Requiem för the living” av Dan Forrest framförs söndag den 8 november 17.00 i Tumba kyrka av Botkyrka kammarkör, solister, orkester, harpa, slagverk och orgel under ledning av Karolina Bråkenhjelm. Kom till Tumba kyrka och låt dig svepas med i musiken.

Vid pennan: Stina Bergström