En efter en droppar in, hänger av sig och tar fika från vagnen. De runda borden längst bak i Tumba kyrka fylls sakta. Innan sinnesromässan bjuder församlingen in till bibelsamtal med prästen Jennie Duberg.
Vi läser Johannes 6:37-40. Alla som fadern ger mig ska komma till mig, och den som kommer till mig ska jag inte visa bort… Jennie inleder med att säga att hon tycker att den här texten är lite svår. Vad menar Jesus här egentligen?
Samtalet drar i gång. Texten ger utrymme för en mängd tolkningar och det är tydligt att den betyder olika saker för olika människor. Och det får vara så. Här finns inga fel och inga rätt. Den tillåtande atmosfären gör att alla som vill vågar dela med sig.
Den första söndagen varje månad bjuder Botkyrka församling in till Sinnesromässa i Tumba Kyrka. En mässa med låga trösklar, där man får komma precis som man är utan krav, utan prestationer, med och utan tvivel.
– Jag drog i gång sinneromässorna här i 2002 när jag jobbade här i Botkyrka min första vända, berättar Thomas Nilsson som är diakon i församlingen.
Det fanns ett behandlingshem i Tumba där Thomas tjänstgjorde som själavårdare och etisk rådgivare ett antal timmar varje vecka. Behovet av en jordnära mässa med utrymme för det mänskliga och sårbara var stort.
– Många längtar efter det avskalade och enkla sammanhanget. Våra sinnesrogudstjänster fungerar jättefint som en fortsättning för de som har gått i några av våra stödgrupper på samtalsmottagninge, berättar Thomas.
Sinnesrogudstjänsten är från början tänkt som ett möte mellan 12-stegsandligheten och kyrkan. En mässa på brustenhetens våglängd som ser olika ut beroende på var den hålls. Men sinnesrobönen och den personliga delningen från någon som med hjälp av en högre makt blivit fri från beroende eller på annat sätt drabbats av livets prövningar är alltid med.
Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden.
Den första sinnesrogudstjänsten hölls den 27 september 1992 i kapellet på Betelseminariet i Bromma. Harry Månsus var pastor, själavårdare och etisk rådgivare på behandlingshemmet Noor i Uppsala. 12-stegsbehandlingar var nya i Sverige och Harry Månsus såg hur patienterna inte bara tillfrisknade utan också skapade en andlig rörlighet och tillväxt hos dem. Många av dem som sedan slussades ut i samhället kände sig inte riktigt välkomna i kyrkan. Det gjorde Harry Mansus ledsen och tillsammans med själavårdare, diakoner och präster i sitt nätverk skapades sinnesromässan – en mässa för de vingklippta och kantstötta.
Klockan närmar sig 17.00 och Tumba kyrkas kyrkbänkar börjar fyllas. Bibelsamtalet rundas av och vi lämnar de runda borden och beger oss in i kyrkan. Klockorna ringer och Jennie inleder mässan. Efter den första psamlem välkomnas Tomas Byström fram för att dela med sig av sin livsberättelse.
En märkbart vördnadsfull stämning infinner sig när Tomas talar. Han berättar om Hockeykarriären i Timrå. Om hur han tidigt introducerade för och började älska alkoholen. Ganska snart blev han också bjuden på kokain vilket snabbt ledde honom ner i livets mörker.
– Jag var bara 21 år när jag slog i botten första gången. Jag åkte jag dit för narkotikainnehav, och fick göra behandling för mitt missbruk, berättar Tomas.