Lyssna

Konsert: Magnifikt och nytt

Bach möter uruppförande

Konsert i Oscar Fredriks kyrka lördag 10 maj kl.19 

Med sina femton satser, var och en med sin unika karaktär, är Bachs Magnificat (Marias lovsång) med rätta ett mycket känt och omtyckt verk genom tiderna. Oscar Fredriks Kammarkör och Sinfonietta framför detta verk samt uruppför en helt nyskriven mässa, Humankind av Martin Ånestrand. Fri entré!

 

Ingrid Berg, sopran. Amanda Flodin, alt. Petter Reingardt, tenor. Karl Peter Eriksson, bas. Stefano Massera, orgel/piano. Gunno Palmquist, dirigent.


I samarbete med Sensus studieförbund. 

Vem är Martin Ånestrand?

Martin Ånestrand (1971), litteraturvetare, teolog, kompositör. Utbildad vid musikgymnasiet i Norrköping, Linnéuniversitetet och Göteborgs universitet. Komminister i Sävare församling och bor med familj utanför Lidköping.


I sina tidiga tonår blev Bach hans främsta musikaliska föredöme och därför är det en magnifik känsla att Humankind spelas jämte Magnificat under konserten förklarar Martin. I gymnasieåldern hänfördes han av Stravinskij och av minimalisten Steve Reich, men upptäckte också tjusningen i jazz och fusion. Dessa influenser är viktiga utgångspunkter i hans skapande. 


Musiken äger sin egen materialitet och talar självständigt. Ett idémässigt sammanhang är dock betydelsefullt för Martins kreativa process. Det kan till exempel vara filosofi, politik, eller vetenskap. Just mässans texter och liturgi är emellertid det konceptuella sammanhanget för verket Humankind. 

Martins tankar om mässan Humankind

Gloria

På en äng utanför Betlehem vaktar enkla fåraherdar sin hjord om natten. Just dessa får höra några av de vackraste orden i världshistorien. Änglar utbrister (i den latinska bibeln): Gloria in excelsis Deo, et in terra pax hominibus bone voluntatis. Det sista kan översättas ”på jorden fred, till mänskligheten en god vilja”. Human. Kind. Humankind!


Människan är skapad i grunden god. Människosläktet präglas av en grundläggande god vilja. Fortfarande litar vi ofta på totala främlingar, en sjuksköterska, en busschaufför – till skillnad från våra närmsta släktingar aporna som alltid är ytterst misstänksamma. En enastående samarbetsförmåga har fått oss att bygga kulturer och samhällen. Den goda viljan har drivit oss till inventioner och kreativitet. Den goda viljan är fortfarande vår inre motor. MEN.


Vår goda vilja kan perverteras. Civilisationens tryck har deformerat våra relationer och vår fredliga samexistens. Våra egalitära småskaliga samhällen ersattes gradvis av dominanta hövdingar, bönder, slavar, sluga maktspelare, översittare, undergivna. Vi utvecklade krig, hierarkier och stratifiering, könsmaktsordningar, rovdrift, klasser av rika och fattiga, utsugare och utsugna. Vi är därför förledda, grundlurade på det goda livet. Men innerst inne, under civilisationens demoniska repression, frodas ändå välvilja dagligen. Vi håller osjälviskt upp en dörr, vi försöker förstå någon, vi hjälper till utan beräkning… 


Änglarna vill säga att nu kan historien vändas. Nu föds en ny människotyp (kind of human) som vi alla kan identifiera oss med och få del av. Hominibus bone voluntatis – HumanKIND.


Kyrie

Kyrios. De tidiga kristna använde trotsigt denna kejserliga titel mot kejsarnas makt, för en annan makt som inte bygger på rädsla utan på kärlek.
Eleison. Den blinde tiggaren Bartimaios utanför Jeriko ropar till Jesus: förbarma dig över mig! Eleison! Som art är vi människor de överlägset mest medkännande, empatiska och inlevelsefulla varelser vi känner till. Vi kan föreställa oss hur det är att vara fladdermus. Vi skapar fiktiva världar av starka känslor och upplevelser. Våra spegelneuroner säger till oss att ha ställföreträdande ont när vi ser en medmänniska slå en hammare på tummen. Att ha förbarmande är djupt mänskligt.

Credo

Trosbekännelserna, de så kallade symbola, är tidig systematisk teologi flödande från biblisk teologi. Systematisk teologi är fina klossar som har lagt sig i mönster, medan biblisk teologi är att försöka möblera ett rum med alltför många ärvda, skeva och omaka möbler. Men vi tror (credo) inte på bibeln utan på Gud. I sitt liturgiska sammanhang är credo lika självklar och naturlig som bibelläsning och -utläggning. Det är i den sjungande och läsande gemenskapen som tron får liv. Det är i gemenskapen som vi kan bära varandra i tro och liv.

Sanctus

Det ryker och dånar. Dörrposterna vibrerar. Hela templet skakas i sina grundvalar liksom profeten själv när himmelska varelser ropar ”helig helig helig” i Jesajas vision.
Mötet med det heliga kan vara både skrämmande och fascinerande, såväl repellerande som attraherande. Teologen Rudolf Otto benämnde denna dubbelhet ”mysterium tremendum” och ”mysterium fascinosum”. Mysteriet dras vi till men det kan också skaka om oss rejält. Dualiteten speglas genom musikaliska kontraster av olika slag.


Mitt eget tillägg ”mysterium mundanum” indikerar att det heligas mysterium också finns omkring oss inom räckhåll varje dag i det ”vanliga”. Inne i grannen som drar en barnvagn – valv bakom valv oändligt. I luften vi andas. Inne i materiens minsta beståndsdelar av ofattbar energi. Vi behöver främmandegörande perspektiv som stör ut vår automatiserade perception. Sådant låter oss åter se de ”vanliga” tingen och de kända varelserna i sin härlighet och mystik, vibrerande av glödande liv och rörelse.

Agnus Dei

Johannes döparens ord om Guds lamm som tar bort världens synd föregås i mässan av en fredshälsning (frid och fred är samma ord i de bibliska språken liksom t ex i engelska), och avslutas med en fredsbön: ge oss din fred. I mässan praktiserar vi därför fred och övar oss på att bära ut den överallt, till djuren och naturen och till hela mänskligheten. Humankind.

Konsertprogram

Välkommen till konsert i Oscar Fredriks kyrka! Fri entré.