Östra kyrkogården invigdes i november 1860 av domprosten Peter Wieselgren. Stadsarkitekt J H Strömberg ritade kyrkogården som en oregelbunden parkkyrkogård med höjdvariationer efter naturens förutsättningar. Det fanns betydligt fler träd och annan växtlighet på kyrkogården initialt. Den västra kullen är unik med varierad miljö, gestaltning och många praktfulla gravvårdar.
Östra kyrkogården är numera Göteborgs tredje största kyrkogård sett till antalet gravplatser, efter Kvibergs kyrkogård och Västra kyrkogården. Här finns cirka 17 700 gravplatser och kyrkogården är 25 hektar stor. Kyrkogården karaktäriseras av två cirkelformade anläggningar samt två större kullar, där den västra kullen (rikemanskullen) med sina ståtliga gravmonument fått mest uppmärksamhet. Hela kyrkogården är även bedömd av Länsstyrelsen som extra skyddsvärd i enlighet med 1954 års Haagkonvention för skydd av kulturegendom i händelse av väpnad konflikt.
Året efter kyrkogården invigdes, 1861, stod kapellet färdigt för att tas i bruk.
Den 1 februari 1890 ägde den första kremeringen (eldbegängelsen) rum på det då nybyggda krematoriet som låg på Östra kullen på kyrkogården. Detta var Göteborgs första krematorium. Det fanns kvar ända fram till 1951 då Kvibergs krematorium togs i bruk. Det första krematoriet revs dessvärre kort därefter.
Kyrkogården gränsar till områdena Lunden, Bagaregården och Härlanda. Vid det nordvästra hörnet av kyrkogården ligger Redbergsplatsen. Innanför entrén från Redbergsplatsen finns en askgravlund där anhöriga är välkomna att närvara vid gravsättningen och där individuella namnskyltar sätts upp på trä- eller betongpelare.
Askgravlunden invigdes 2010 och är dimensionerad för 6 000 askor. Askgravlunden är anlagd på en plats som tidigare var beredskapsmark och finns precis nedanför Östra kapellet. Närmare 3 000 askor är gravsatta i askgravlunden.
Läs mer: Östra kyrkogårdens kultur- och bevarandeplan och Östra kyrkogården, Kulturgravar: kultur- och bevarandeplan