Varför tror du att vi ser en ökning av ungdomar som vill konfirmera sig?
Emelie: Dels tror jag att vi lever i ett oroligare samhälle – här står kyrkan för stabilitet, trygghet och traditioner. Men sen tror jag även att det här samhället får oss att reflektera över livet och vem vill jag vara i det livet. Här erbjuder vi som kyrka oss som ett möjligt bollplank i och med konfirmationen. Vi talar ju mycket om frågor som; vem är jag - för mig själv, för andra, för Gud? Vad vill jag med mitt liv, vad kan jag bidra med? Samhällsansvar kopplat till Jesus liv och lära – att stå upp för andra. Jag försöker även tala sant om livet, att det inte alltid är lätt, att det går upp och ner, att vi prövas och att det inte alltid blir som vi vill, men att vi också lär oss något av det. Vi lär oss att kämpa och att i allt det så går Gud med, i glädje och sorg.
För oss i Hässelby handlar det också om våra fantastiska ungdomsledare och HUX (vår ungdomsverksamhet.) Utan våra ungdomsledare vore inte vår konfirmationsverksamhet möjlig. Dels att bedriva de konfirmationsalternativ vi gör, olika läger och veckogrupp, men sen handlar det också om deras engagemang i allt ifrån lekar, andakter, laga mat och våga dela med sig av sina liv, sin tro och värderingar i samtalen som förs under konfirmationstiden. Det är ju även genom dem som ”ryktets sprids”, att det här är något man vill göra, något man inte vill missa – en upplevelse för livet som många uttrycker det. Att de sedan vill stanna kvar i församlingens ungdomsverksamhet och vara med och skapa den härliga stämning vi har där, är vi så tacksamma för.
Ytterligare en aspekt är att konfirmationen inte handlar om prestation, vilket mycket annat i samhället gör.
Vad tycker du är det bästa du får med dig från konfalägren, ur ditt perspektiv som präst?
Emelie: Samtalen, i det stora och det lilla. Att jag får dela livet med dessa fantastiska konfirmander och ungdomar, att få se hur de växer i sig själva och utvecklas. Att få se hur någon som från början inte vågade säga något inför gruppen, sedan vid konfirmationen vågar stå och tala, för att den känner sig trygg. Gemenskapen som skapas i våra grupper, nya vänskaper som knyts. Och att få se hur ungdomarnas murar sakta öppnas upp och hur de vågar vara sig själva. Att få se den delade glädjen och omsorgen som de visar varandra, även för någon de inte kände från början. Förtroendet de ger varandra och som skapas i grupperna slår allt!
Vad tror du att ungdomarna främst får med sig från konfirmand- och lägertiden?
Emelie: Att det är roligt, att de fått reflektera över sig själva, kanske ”hitta sig själva” lite mer. Att de är älskade just för dem de är. De stora stunderna som dopen som sker på läger vet jag att många tycker om och är fina minnen. Dagen vi talar om död, begravning och uppståndelse. Andakterna och PAX – en stund av meditation, reflektion och vila som vi har varje dag.
Kan du säga något kort om vilka värderingar ni främst jobbar med under konfirmandtiden?
Emelie: Vem är jag, vem vill jag vara, vem kan jag vara, vem vågar jag vara och hur förhåller jag mig till livet och döden, till de människorna som finns runt mig, samhället i stort, till skapelsen, till Gud – livets källa, kärleksursprung och mål.
Vi jobbar med frälsarkransen som ett pedagogiskt material, där varje pärla har sin egen betydelse. Det är bra att ha något fysiskt praktiskt att knyta an till. Och utifrån alla de olika pärlornas betydelse reflektera, jobba, göra, dramatisera och uppleva, i förhållandet till de olika teman som pärlorna bär på.
Något övrigt du vill förmedla?
Emelie: Jag vill inte pressa på dem något, men jag vill att de funderar över om detta är något för dem, och det är ju otroligt subjektivt. Jag brukar trycka på att detta är deras tid och det är dem som bestämmer vad de gör av den här tiden. Själv hittade jag kyrkan och den gemenskapen som tonåring genom konfirmationen, den var tydligare för mig än Gud, men i och med det sammanhanget så växte också tron. Konfirmationen blev en början.
