-Vi startade Öppet rum för att vi skulle ha en sysselsättning. Vi kan sticka, måla eller sjunga och dessutom prata om allt möjligt, till exempel om vårt mående eller hur det ser ut i världen, säger Klas Carlsson, återkommande besökare i Österängskyrkan.
En trogen grupp träffas denna torsdagsmorgon till morgonbön vid ljusbäraren i kyrkan.
-Vi läser Johannesevangeliet och har en agenda att följa, säger diakoniassistent Marie Winzell.
Några timmars kreativ verksamhet
Efter fikat ägnas resten av förmiddagen åt Öppet rum, några timmars kreativ verksamhet, träffar som brukar samla 5-10 personer.
-Jag har målat mycket tidigare, gärna motiv som anknyter till den kristna tron, säger Klas Carlsson som mer och mer gått över till att sticka.
I gruppen finns bland andra Jonas Stenmarker, vars stora intresse är att måla.
-Jag har målat mycket i Medborgarskolans Glädjekällan, säger han och visar en akvarell som diakoniassistent Marie Winzell fått.
Övriga veckan är det förstås mässa med efterföljande soppa på söndagar, middagsbön och språkcafé på tisdagar, gemenskapsträffen samt bibelsamtal på torsdagar och varannan fredag promenad.
-Det drar ganska många daglediga. Dessutom har vi ungefär tre tacofredagar per termin, förklarar Marie Winzell.
Torsdagscafé på Ljungarum
I Sankt Olofsgården på Ljungarum träffas en trogen grupp för Torsdagscafé. Anna-Karin Malm höll i andakten och läste ur Psaltaren, bland annat ”Stenen kommer att ropa”. Sedan blev det sång, bland annat ”Oh store Gud” med kantor Maria Anefur vid pianot.
-Detta är en väldigt fin gemenskap, tycker en av deltagarna.
Fixargruppen på tisdagar, och caféet på torsdagar är två stående inslag i Sankt Olofsgården.
-Nästa söndag ska vi inleda med frukost och sedan vara med och sjunga vid gudstjänsten, berättade Anna-Karin Malm.
”Öppen förskola räddar torsdagarna”
En trappa upp i Sankt Olofsgården finns Öppna förskolan, där en grupp ettåringar leker med sina föräldrar.
-Detta är jättebra, räddar torsdagarna, säger Anton Nilsson, som är på besök med ettårige Olle.
De är några pappor som bor i samma område på Strömsbergsvägen. När de ses på Öppna förskolan är ljudvolymen hög.
-Vi härjar här. Ibland leker barnen med varandra, säger Samuel Karlsson som kommit med Frans, ett år.
”Det gäller att hitta på saker och ta sig ut”
Samuel har rutin på föräldraledighet sedan storasyster Wilma. Men för Anton är det premiär.
-Även om dagen är helt fri så är den inte det, och det gäller att hitta på saker och ta sig ut. Men så fort man fixat mat, så är det dags igen – men det är skitskoj, säger Anton.
Sigrid Eriksson, 1 år, levererade klossar till pappa Anton, som är en van besökare till Öppna förskolor.
-Med Sigrids storasyskon maxade vi nog Öppna förskolor, en per dag, både kommunala och Svenska kyrkans. Konceptet är väldigt lika, men här är det förstås mer sånger om tro, säger Anton.
Till yrket är han förskollärare på Grästorp.
-Den här åldern, tre till sex år är så härlig. Barnen lär sig så mycket, och här på Öppna förskolan får de lära sig att leka med andra.
Pajlunch i Kristinagården
När klockan drar sig mot lunch dukar församlingshemsvärd Smilja Bumbulovic fram pajer i Kristinagården. Det är dags för pajlunch, öppet för alla.
-Innan pandemin hade vi soppa, sedan bytte vi till paj. Det brukar komma 20-25 personer och det är en fin träffpunkt, säger hon.
-Gott, säger Per Ljungberg, som är en av besökarna tillsammans med hustrun Eva, till vardags engagerade i Ekhagskyrkan.
-Här har vi varit i flera år. Det är jättebra. Här har vi fått nya vänner och fin gemenskap med andakt, säger Eva.
Kristinagården har också en rad aktiviteter under en vecka, som stickcafé och elvakaffe och ungdomssamlingar.
”Jag fylls av glädje när jag sjunger”
Strax efter lunch är det dags för alla medlemmar i kören ”Kör för alla” med upp till 25 medlemmar att samlas till övning i Råslätts kyrka.
-Kören betyder jättemycket, socialt och kreativt. Jag fylls av glädje när jag sjunger. Är jag trött när jag kommer hit, är jag istället fylld av energi efteråt, säger Linda Strandberg, en av körsångarna.
Emil Sigblad, kantor i Råslätts kyrka, leder kören varje torsdag:
”Jobbar med musikalisk utveckling”
-Den här kören har stort fokus på att samlas och träffas, samtidigt som vi jobbar med musikalisk utveckling, och vi sjunger på gudstjänsten några gånger per termin. Ett fantastiskt möte och man mår bra av att sjunga. Det är ett fantastiskt gäng, säger Emil.
Denna morgon inleddes i Råslätts kyrka med morgonbön och bibelsamtal.
-Under veckan har vi bland annat stickcafé, loppis och ungdomsgrupperna Soul kidz och Soul teenz, berättar församlingsassistent Martina Saldner.
”Detta är mitt andra hem”
I Sofiagården var det dags för torsdagsträffen på eftermiddagen. Diakon Susanne Svanberg höll i träffen och inledde med en andakt innan det var dags för fika och quizz.
-Den här träffen har funnits i många år. Den flyttade hit från Dalvikskyrkan, när den brann, och blev sedan kvar här. Ibland har vi också en gäst vid träffarna, säger Susanne Svanberg.
Gunilla Andersson är en trogen deltagare.
-Jag pendlar från Kaxholmen och hit. Grunden här är den kristna tron, det är därför jag kommer. Detta är som mitt andra hem, säger Gunilla som tidigare varit diakoniassistent i församlingen.
Regnet ställde in utomhusfika
Ekhagskyrkan satsar vissa torsdagar på ”kaffe vid klockstapeln”. Detta är ett sätt att visa upp sin verksamhet för människor som passerar kyrkan, till sin bostad eller till närliggande affär. Just denna torsdag satte dock ett ihållande duggregn stopp för kaffe utomhus.
Samtidigt pågick ”lekfullt” inne i kyrkrummet, lett av församlingsassistenterna Helena Björkbrant och Sofie Strålin.
-Detta är en temagrupp för barn i åldern 6-7 år, med tema ”lekfullt”. Vi leker, spelar spel, fikar och har ett par roliga timmar tillsammans när de slutat skolan, säger Sofie Strålin som avslutade med andakt, med en berättelse ur Bibeln och sång och bön tillsammans.
Tre kvällar om döden
Det börjar närma sig kväll när prästen Tojje Wirén låser upp till Sofia prästgård. Det är dags för den första träffen i serien ”Tre kvällar om döden”. Gäst denna första kväll är begravningsentreprenör Rickard Sahlin från Fonus.
-Jag förväntar mig olika frågor. Min erfarenhet är att det mesta är rätt oklart för många om vad som händer vid döden, säger han.
Pratar vi för lite om döden?
-Både ja och nej. Vi kanske inte pratar på det sätt som vi borde. De existentiella frågorna är viktigast, medan de praktiska löser sig. En del vill inte alls prata om döden och sin begravning, andra kommer med ett välfyllt Vita arkivet, säger Rickard Sahlin.
-Den här första kvällen handlar om begravning som perspektiv, de andra handlar om teologi och hoppet, säger Tojje Wirén, som fick hoppa in som vikarie denna kväll.
Zenmeditation i Slottskapellet
Några stenkast från Sofia prästgård finns Slottskapellet, Jönköpings äldsta träbyggnad från 1695. När mörkret lagt sig över Jönköping låste Linus Wallin upp dörren. Det var dags för veckans zenmeditation. En grupp har i över tio år lånat Slottskapellet för sin meditation.
- Zenmeditation är väldigt enkelt. Den enda instruktionen är ”följ din andning”. Man tar sin pall och sätter sig mot väggen för att inte få andra intryck. Allt i tystnad, förklarar Linus Wallin.
En del av zenmeditation är att hitta en bra kroppshållning så att man orkar sitta.
- Det handlar om att låta tankarna komma och gå, framförallt att låta dem gå. I mitt huvud är det som en discokula, det är så vi människor är, och det handlar om att kunna släppa de tankarna, säger Linus Wallin, med ett skratt.
Upplägget i Slottskapellet är meditation i 25 minuter, avbrutet av fem minuters gående meditation. Totalt tre sådana cykler, utan att möta någon annans ögon.
- Detta är ett intimt möte med dig själv.
Linus Wallin beskriver sin egen upptäckt av zenmeditation.
-För tio år sedan spelade jag ett högintensivt datorspel, kollade på en serie och lyssnade på ljudbok samtidigt. Då kom tanken "vad tråkigt detta är" tätt efterföljt av tanken "och vart tror du detta är på väg?". I den stunden bestämde jag mig för att göra tvärtom och började med enkel meditation hemma. Strax därefter hörde en vän av sig om denna grupp och på det viset började jag med zenmeditation.
Ungdomarna möts i Bymarkskyrkan
På Jönköpings västra höjder lyser det i Bymarkskyrkan denna kväll.
Det har varit en kort träff både i ungdomsgruppen och i skidkonfagruppen. Församlingsassistent Nadine Rosenkvist och unga ledarna Hanna Johansson och Junie Dahlbom har dröjt sig kvar en stund. De är två av totalt tio unga ledare, två som är det för andra året.
-Än så länge verkar det väldigt kul att vara ung ledare. Vi kommer att hjälpa till på olika sätt, säger Hanna och Junie, efter den allra första torsdagsträffen, efter en helg tillsammans tidigare.
Årets skidkonfa har 30 ungdomar, 24 killar och 6 tjejer, lite ovanlig balans, konstaterar Nadine Rosenkvist.
I vinter hägrar också en skidresa till Vemdalen.
-Där hade vi så fint boende med mysiga kvällar, säger de.
”Vi behöver fler träffpunkter för ungdomar”
I Bymarkskyrkan träffas såväl konfagruppen som Svenska kyrkans unga Bymarken, SKUB, samt gruppen Unga vuxna.
-Vi behöver generellt skapa fler träffpunkter för ungdomar. Det är också bra med mindre grupper, då blir det goare gemenskap, säger Nadine Rosenkvist.
Så är det bara några timmar kvar av denna gråa och regniga torsdag. Och Jönköpings församling har erbjudit drygt 20 olika ”programpunkter”, många av dem träffpunkter för människor som vill ha social gemenskap.
-Kyrkan har här en viktig roll att fylla. Genom att komma slipper jag sitta hemma och fika ensam, säger en av dagens många deltagare.
Reportage: Mikael Bergström
Fotnot: Som vanligt hittar du allt på webben som Svenska kyrkan Jönköping erbjuder: