Satsning på suicidprevention

När en människa tar sig liv är det ett hårt slag för anhöriga. För dem kan det vara skamligt och svårt att tala om, man kan ta på sig skuld och må väldigt dåligt. Det berättar två erfarna diakoner som mött suicidproblematiken i sin vardagsgärning många gånger.

- Det är faktiskt så pass tungt för anhöriga att de ibland själva överväger att ta sitt liv, berättar Maria Schnelzer, diakon med mångårig erfarenhet av att arbeta med anhöriggrupper.

Men de flesta mår bra av att få tala om det som hänt. Att få träffa andra som varit med om liknande saker, att få ventilera känslorna och sorgen.

- Sorgeprocessen är något som vården oftast inte har resurser och kunskap att ta hand om. Men den är väldigt viktig och det är därför som vi nu, åter igen startar upp samtalsgrupper för anhöriga, tillägger My Andrén, diakon i Karlstads pastorat.

- Det är betydelsefullt att få komma ifrån, till exempel för en småbarnsförälder som i vardagen behöver vara stark och skapa en fungerande vardag, understryker Maria.

Självmordstalen är höga i Sverige. Så även i Värmland. Regionens återkommande statistik-sammanställningar talar sitt tydliga språk. För den som arbetar inom Svenska kyrkans sociala/diakonala verksamhet är detta ingen överraskning.

- Mycket bottnar i ensamhet, påpekar Maria. Och ensamhet finns både bland äldre och yngre.

- Någon berättade att det är farligare för hälsan att vara ensam än att röka, tillägger hon.

Ensamhushåll finns det många av och de kan se ut på olika sätt. Till exempel ensamma unga män, som väljer att ’checka ut’ från samhället, ofta efter en misslyckad skolgång och då blir det jobbigt att ta sig tillbaka. En annan särskilt utsatt grupp är äldre män. När de beslutar sig för att ta sitt liv så blir det ofta verklighet, medan kvinnor väljer metoder som kanske mera utgör ett rop på hjälp. Man kan också se att oro och ångest ökar, i synnerhet bland unga kvinnor och män.

Kyrkan har lång erfarenhet

Både My och Maria har lång erfarenhet av att möta människor som varit med om mycket svåra saker. De berättar hur det kan fungera när en sorgegrupp startar. I början är det ofta svårt att få människor att öppna upp och prata om vad de varit med om. Men allt eftersom tiden går och deltagarna ser att andra har liknande erfarenheter, att alla sitter kvar och lyssnar respektfullt på varandra, att man får tala till punkt, då vågar man så sakteliga öppna sitt hjärta.

I höst startar alltså två anhöriggrupper som kommer att träffas dagtid under ett år, sju träffar på hösten och sju på våren. Det finns en beprövad struktur på gruppsamtalen. Först är programmet ganska detaljerat och senare blir det friare. 

Ökat fokus i stiftet

Det finns många olika former av socialt/diakonalt arbete kopplat till suicid och ensamhet. Exempelvis har Fryksände församling i Torsby sedan flera år ett nära samarbete med andra samhällsfunktioner och arbetar för att motverka suicid och att uppmärksamma andra svåra frågor. Det finns också samtalsgrupper för Barn i sorg som genomförs i samarbete med Sjukhuskyrkan och Regionen.

- Och runt om i våra församlingar så görs det många bra saker som i slutändan handlar om att bryta människors ensamhet, vilket är suicidprevention i praktiken, konstaterar Stefan Mortensen, stiftsdiakon. Men vi behöver göra mer, tillägger han.

Mer samverkan och utbildning

De närmaste åren är tanken att Karlstads stift ska fokusera än mer på suicidprevention. Det blir en breddning av arbetet med hjälp av bland annat utbildningar och utökad samverkan med samhällets övriga aktörer.

- Vi kommer att samverka tätare med polis, regionen och räddningstjänsten, berättar Stefan. Dessutom är flera utbildningar på gång, både för unga och fördjupande kurser för personal som redan jobbar med frågorna.

Du som jobbar i kyrkan; håll utkik på intranätet Kornet. Mer information om suicidpreventionssatsningen kommer inom kort, uppmanar Stefan.