- Jag har haft min tro sedan barndomen men jag blev inte döpt som liten. Det var först nu som det blev rätt timing att göra det i samband med Valentins dop. Dopet blev ett sätt för mig att bekräfta en inre tro och tillhörighet som funnits där länge, säger hon.
Ceremonin beskriver Rebecca själv som en ”stillsam och en fin stund som kändes meningsfull”. Före dopet hade hon samtal med präst Christopher Asker. För henne blev det en speciell upplevelse att som vuxen få dela dopet med de närmaste.
- Efteråt hade vi fika med tårta för att fira Valentin. Min roll var lite mer i bakgrunden, det kändes ändå fint att få vara en del av dagen utan att det behövde vara så högtidligt för min del. Själva dopstunden räckte mer än väl för mig, säger hon.
Vad betyder dopet för dig?
- Dopet blev ett sätt för mig att bekräfta något som redan fanns inom mig, tron är en trygghet och en stilla närvaro i mitt liv. Den ger mig hopp, riktning och påminner mig om att jag inte är ensam.
Nu har det gått en dryg månad och hon har berättat för flera av sina vänner, vilket bara har känts naturligt att göra. Hon säger att reaktionerna har varit varma och nyfikna.
För Rebecca blev frågan om att bli fadder det som gjorde att hon själv lät döpa sig, även om det inte var något som var avlägset för henne. För att få bli fadder är det ett krav att du själv är döpt.
Rebecca hoppas att hon och Valentin i framtiden kommer att uppmärksamma den gemensamma dopdagen, att de skapar en egen liten tradition.
Och vad betyder förtroendet att bli fadder för dig?
- Att få bli fadder till mitt första syskonbarn betyder mycket för mig. Det känns fint att få vara en trygg person i hans liv, någon han alltid kan räkna med, säger hon.
Även om det är vanligast med barndop i Svenska kyrkan är det aldrig för sent att låta döpa sig. Kanske blev inte du heller döpt som barn och vill veta mer, kontakta oss i församlingen så pratar vi vidare.
Text: Tina Augustsson
Foto: Privat