Mark, skog och försoning stod i fokus på det tredje dialogmötet Ságastallamat, som betyder dialog eller samtal på nordsamiska, och Soptsestalledh på sydsamiska. Under två dagar samlades omkring 130 deltagare från hela Saepmie och Svenska kyrkan för att lyssna, lära och dela erfarenheter genom föredrag, samtal och erfarenhetsutbyten.
AnnaSara Stenvall, ordförande i Samiska rådet i Svenska kyrkan, tryckte i sitt inledningstal på att kyrkan har ett stort ansvar:
– En viktig sak som jag tycker, är att fler måste jobba med de samiska frågorna i kyrkan. På nationell nivå, i stiften, i pastoraten och i församlingarna. Är man bara en eller två personer på några ställen, finns ingen backup om någon försvinner därifrån. Här behöver ske en förändring, så låt oss nu börja jobba, sa hon bland annat.
Ärkebiskop Martin Modéus gav inledningsvis en historisk tillbakablick över vad som skett sedan det första Ságastallamat ägde rum i Kiruna år 2011.
– Som ärkebiskop bär jag samtidigt med mig Svenska kyrkans historia. Det är en historia som rymmer både närhet och gemenskap men också övergrepp, förtryck och osynliggörande av samer. Det gör vi inte ogjort, men vi kan välja att ta ansvar. Därför vill jag inleda i respekt och i lyssnande, och med en önskan om att det här mötet får bidra till fördjupad förståelse, förtroende och rättvisa, sa Martin Modéus.
Samtalseftermiddag med samiska rådet vid eldstaden
Under den första dagen fick deltagarna spendera eftermiddagen "vid eldstaden" i gruppsamtal kring fyra olika teman. Som introduktion gavs föredrag kring det samiska rummet, samernas heliga platser, samtalsdokumentet Marken är helig och om Svenska kyrkans roll som markägare i norra Sverige.
– Jag är tacksam över många röster om att detta kan bli något riktigt bra. Det finns nu en tolkning av regelverket som ger hopp om gott samspel. Försoningsarbete rymmer både samsyn och svåra frågor, och därför är mötesplatser som denna så betydelsefulla, säger Åsa Nyström, biskop i Luleå stift.
På kvällen firades mässa på sydsamiska i Härnösands domkyrka, under ledning av Teresia Boström, biskop i Härnösands stift.
Skogsförvaltning, FPIC och vägen framåt
Den andra dagen fokuserade dels på skogsförvaltning, dels på den fortsatta försoningsprocessen. Caroline Strömbäck, enhetschef på kyrkokansliet, berättade om skogsförvaltning i renskötselområde samt om Svenska kyrkan och FPIC, principen om fritt och informerat förhandssamtycke. I början av året tillsattes en referensgrupp för arbetet med att ta fram förslaget till tillämpningsbestämmelser. Gruppen består av representanter från samiska riksorganisationer, Samiska rådet i Svenska kyrkan, stiften i norra Sverige och kyrkans nationella nivå.
– Det var med lite optimism och stor skepsis jag kom på mötet i Uppsala den 23 januari 2026. Vi var väldigt rädda att den andra sidan, skogsbrukssidan, skulle få ta vinning. Men det är faktiskt som så att kyrkan har visat med ord och handling att de faktiskt menar allvar med det de säger och gör. Jag tror det kommer få stor reell förändring för samiska rättigheter, inte bara på kyrkans mark, berättade Anja Fjellgren Walkeapää, som varit en del i gruppen.
Deltagarna fick också höra mer om slutbetänkandet från den statliga sanningskommissionen för det samiska folket, och vad i betänkandet som rör kyrkan. Den innehåller exempelvis uppgifter som inte redan presenterats i Svenska kyrkan och samerna – en vetenskaplig antologi, bland annat om hur kyrkan varit med och drivit bort samer från Mellansverige.
Under konferensens två dagar möttes deltagarna i samtal om frågor som väcker starkt engagemang och där det finns olika perspektiv på hur arbetet bör utvecklas framöver. Konferensen avslutades med konserten ”Musik om landskapet, människan och vår plats på jorden”, arrangerad av Härnösands stift och Härnösands domkyrkoförsamling.