Maria, full av nåd
TEXT: ANNE RUPONEN
Mariafromhet är främst förknippad med katolska, och även ortodoxa kyrkan, men det talas nu om nya perspektiv och en förnyad förståelse för Maria även i Svenska kyrkan. Jesu moder har varit betydelsefull i S:t Petri kyrka genom århundraden.
Vid en gudstjänst på Kyndelsmässodagen, under medverkan av biskop K. G. Hammar, togs en ny Mariaskulptur (bilden) i S:tPetri kyrka i bruk 1995. Skulpturen är huggen av konstnären Mårten Hultenberg på initiativ av dåvarande kyrkoherde Bengt Ingvarsson. Kyrkoherden pekade på traditionen med Mariaavbildningar i medeltidens S:t Petri kyrka och på att Marias återkomst nu skulle kunna åtgärda bristen på kvinnliga identifikationsobjekt i kyrkorummet. Efter invigningen av den nya Mariaskulpturen började både katolska och ortodoxa trosbekännare alltmer komma till S:t Petri för att be, tända ljus och lämna blommor vid statyn. På så vis växte ett välbesökt litet Mariakapell fram.
Jesu milda moder
Genom århundradena har Maria blivit brukad till mycket. Hon har blivit förgylld och placerad på piedestal högt över livets mångtydighet. Utan egen svaghet har hon setts som himladrottning eller gudaföderska, obefläckad och onåbar. Redan i runinskrifterna finns hon nämnd. På Kimstadsstenen i Östergötland, rest över en jarl, står det: ”Gud och Guds moder hjälpe hans ande till ljuset”. Under de följande århundradena träder Maria fram i konsten som Madonnaskulpturer och en Marialitteratur börjar växa fram i form av legender, mirakler, böner och liturgiska texter. På 1100-talet diktade och tonsatte Hildegard av Bingen ett flertal sånger till Guds Moder. I Sverige tillhör birgittinernas Cantus Sororum (Systrarnas sång), den mest kända medeltida Mariadiktningen. Det så kallade Fornsvenska legendariet från 1200–1300-talet inleds med Marialegenden och berättar om Marias liv och festdagar. Maria framställs som en försvarsadvokat inför sin son. Hon är den milda modern inför den stränge domaren som försvarar alla människor, syndare som munkar. I gengäld begär hon endast en Ave Maria.
Rosenkransen
På senmedeltiden omskrivs Maria inte bara som Guds moder. Nu uppstår en mängd metaforiska beskrivningar som ros, lilja och stjärna. Fram till omkring 1520 uppträder hon i stort sett uteslutande som den lidande modern. Mariafromheten växer sig stark i Europa under 1400-talet med nya andaktsformer såsom rosenkransandakten. Flera brödraskap och gillen som ägnar sig åt rosenkransfromhet bildas, så även i Malmö.
Mariakult i S:t Petri
Under medeltiden fanns i S:t Petri kyrka ett Vårfru Rosarii-altare som var stiftat till att högtidlighålla Marias rosenkransfest första söndagen i oktober. Altargodset utgjordes av sex gårdar och sex bodar. Det fanns även ett Mariaaltare i Vårfrukapellet vid stänkestenen som var beläget i det som idag är norra vapenhuset. I mitten på 1400-talet bildades ett Vårfrugille i Malmö och ett Mariaaltare tillkom i Krämarkapellet, som vid stiftandet faktiskt först kallades Vårfrukapellet. Vid reformationens införande 1529 fanns tre gårdar och två bodar kvar som kapellets gods och en gård som altarets gods. Vårfrugillets ändamål var dyrkan av Jesu moder och huvuddragen i Mariakulten var firandet av de många Mariafesterna: Marias reningsfest eller ljusmässa 2 februari, Marie bebådelsedag 25 mars, Marias besökelsedag 2 juli, Marias himmelsfärd 15 augusti, Marias födelsedag 8 september, Jungfru Marias obefläckade avlelse 8 december. Vid altaret sjöngs dagligen Salve Regina och varje fredag hölls en Vårfrumässa. Det var också vid kyrkans olika Mariaaltaren som de dagliga tidegärdsbönerna bads.
Marias lovsång
Med reformationen tonas Marias roll som självständig medlare mellan Gud och människor ner. Även om kyrkorummen fortfarande i stort behåller sina Mariabilder och -statyer, minimeras hennes roll i mässordningarna. Marias roll blir istället att vara ett föredöme i att följa Guds vilja och i S:t Petri kyrka faller många Mariastatyer till offer för bildstormen 1529. I Malmö och S:t Petri kyrka börjar de evangeliska gudstjänsterna först att ersätta tidebönerna innan själva högmässan ersätts av den så kallade Malmömässan. Det är särskilt vespern – där Magnificat, Marias lovsång, har sin plats som canticum – som görs om till evangelisk aftonbön.
Mariaskulptur
Mårten Hultenbergs Mariaskulptur som står i koromgången norr om huvudaltaret besöks av människor från alla trosriktningar, men vilken betydelse har Maria i Svenska kyrkan idag? Den katolska kyrkans lära om Maria innehåller bland annat fyra huvudsakliga dogmer som faktiskt inte skiljer sig från vår lutherska förståelse: att Maria är, och med rätta kallas, Guds moder, att hon är jungfru när hon föder Guds son till världen och förblir jungfru, att hon är utan synd och att hon nu är i himlen. Martin Luther kallade också Maria för Guds moder och den titeln återfinns i Svenska kyrkans bekännelseskrifter. Att jungfrufödseln är en del av kyrkans tro och bekännelse framgår av formuleringarna i trosbekännelserna och i de Schmalkaldiska artiklarna kallar Luther Maria ”ren/syndfri, helig och ständig jungfru”. I sin Magnificat-kommentar skriver Luther: ”Man må anropa henne (Maria) om att Gud för hennes skull skall giva och göra allt vi ber om, på samma sätt som man också anropar alla andra helgon”. I Jesu ord på korset om Maria och den lärjunge Jesus älskade: ”Se din mor – se din son”, finns förståelsen att Jesus gett Maria som en moder till oss alla. Maria är i himlen kyrkans moder och genom att förlita oss på hennes moderskap kan vi vända oss till henne i anrop om att hon ska be för oss till Gud.
Mariadag i advent
Fjärde söndagen i advent är en Mariadag. Evangelieläsningarna samlar de knappa berättelser i Bibeln som finns om Maria och det sjungs Mariapsalmer. Första årgångens evangelium är Marias lovsång. I början av berättelsen om Maria är hon en ung kvinna, knappt mer än en flicka, ogift och oväntat havande. Hon riskerar att bli utstött och förnedrad. Hur kan hon då i denna utsatthet sjunga en lovsång? Genom sin lovsång och genom sitt liv säger Maria något om vem Gud är, till tröst och styrka för mig som ibland är utstött och svag. Och genom Maria säger Gud något om hur tillvaron är beskaffad. Maria är bärare av gudomligt liv. Vår mänskliga tillvaro bär både utsatthet och storhet.
När vi under en period för ett par år sedan samlades på tisdagskvällar i Mariakapellet i S:t Petri kyrka vande jag mig vid att fira Vesper vid Mariastatyn. Att regelbundet falla in i tidebönens rytm och sjunga Marias lovsång gav mig lugn, tillförsikt och en stilla visshet om att Guds barmhärtighet varar från släkte till släkte. Det finns liv, ja liv i överflöd.