Vad tror och hoppas Malmöborna händer efter döden?

Peter Englund möter i sitt arbete ofta människor som befinner sig i kris efter ett sjukdomsbesked eller som närmar sig livets slut. Han och hans kollegor i Sjukhuskyrkan finns alltid tillgängliga som ett samtalsstöd och möter då ofta tankar om döden och vad som händer efter man dött.

– När livet förändras kommer de existentiella frågeställningarna, både om döendet och döden och om livet efter detta, säger han.

Föreställningarna skiftar, ibland tror man att livet tar slut när man dör, ofta hoppas man att det finns en fortsättning.

– När vi möter människor som bärs av en tro, en kristen tro eller av ett annat slag, så möter vi ofta mer beskrivande föreställningar om vad man hoppas på i livet efter detta.

Men de allra flesta har inte några föreställningar om gator av guld eller någon slags paradisisk tillvaro.

– Bärs man av en tro kan människor ibland formulera sig som att "Jag får komma hem till Gud" eller "Jag får vila hos Gud". En återkommande tanke för många är att man ska få träffa sina anhöriga igen. Det är en väldigt stark och fin förhoppning, att den kärlek vi känner till våra nära och kära här, den hoppas vi ska leva vidare efter döden.

Kanske finns det något mer

Det händer att människor ändrar inställning när de närmar sig döden, från att ha haft en ganska krass föreställning om att livet tar slut när man dör till en öppenhet inför möjligheten att det kanske ändå finns något mer.

– Det man alltid har trott ändras när livets förutsättningar förändras i grunden och särskilt när livet närmar sig slutet. Hoppet om ett liv efter detta blir starkare. Jag tror det händer någonting i de samtal som vi har med patienterna.

Peter Englund utstrålar ett lugn och en positiv känsla. Kan det kanske påverka den han pratar med till att känna mer hopp?

– Kanske, men det handlar mer om att vara en inlyssnande samtalspartner i det här svåra skeendet. Jag vill inte lägga mina uppfattningar och min tro i någon annan människas knä och säga "Varsågod". Jag kan bara tala om hur jag förhåller mig till de här frågorna som människa och präst, och i det skapas en större öppenhet för de existentiella tankarna om livets fortsättning.

Det handlar alltså inte om något gammaldags missionerande och att frälsa människor innan de dör.

– Absolut inte. I Sjukhuskyrkan är vi alltid en samtalspartner utifrån de behov som patienten, de närstående eller personalen har. Vi kommer när vi är önskade.

Peter Englund själv bärs av hoppet att det finns ett liv efter detta, men är försiktig med att formulera sig om hur det livet ser ut eftersom vi faktiskt inte vet.

– När Jesus hänger på korset säger han till rövaren bredvid: "Redan idag skall du vara med mig i paradiset". Jag tänker att i de orden finns löftet om att livet har en fortsättning. Orden säger inte så mycket om hur det ska bli, men de berättar att det finns ett liv som inte tar slut. Liksom Bibelns berättelse om Jesus uppståndelse på påskdagen.

Peter Englund är nu inne på sitt fjortonde år i Sjukhuskyrkan, och även om han möter mycket sorg ser han också väldigt mycket ljus.

– Det har slagit mig många gånger att även när människor hamnar i den yttersta nöd så finns det ett ljus och därmed hopp. Det är som det står i Bibeln: "Och ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det".

Röster på stan