Till förtroendevalda för kommun, region och riksdag i Sverige,
I dag vaknar vi till ett nytt parlamentariskt läge. När detta skrevs i förra veckan var utgången är öppen. Men i dag är valrörelsens hårda arbete fullgjort.
Ni som nu är valda har gjort ett omfattande arbete med att övertyga oss om landets framtidsvägar. Vi är många som vill uttrycka tacksamhet för det engagemang ni lägger ner. En del av er betalar ett högt personligt pris för det hårda arbetet, och i många fall också av tonen i kritiken och motståndet ni möter. Många av oss ber för er.
Mycket arbete väntar nu, när majoriteterna ska falla ut i konkreta förslag. Vallöften och debattutspel ska omsättas till verklig politik. Positionering ska bli samarbete. Retorik ska bli ansvarstagande. Vi är många som ser fram emot att meningsutbyten från valrörelsen ska förskjutas till ett konkret arbete för allas bästa.
Positionering och motsättning har förstås stått i fokus under valrörelsen, men nu är det viktigt att identifiera de områden som inte tillhör ett visst block eller parti, utan som behöver vara ett ansvar för varje trovärdig politiker. Frågor där lösningarna kan se olika ut, men där själva ansvaret måste vara gemensamt. Några sådana, som till exempel försvaret hanteras redan nu på detta sätt. Men det finns fler:
• Det handlar om hållbarheten för planeten vi lever på. Den är inget särintresse utan den kräver politisk handlingskraft och ledarskap och en gemensam hållning som gör att vi avstår från kortsiktiga politiska poänger och kortsiktiga ekonomiska vinster till förmån för långsiktigt liv. Det är kommande generationer vi värnar.
• Det handlar om öppenhet, integration och sammanhållning. Vi behöver stärka den samhällslogik som möjliggör ett välkomnande, tolerant samhälle där människor med olika bakgrund får utrymme att bidra. Tilliten mellan människor måste kontinuerligt byggas och vårdas. Idrott, folkbildning, föreningsliv, religiösa gemenskaper är avgörande för samhällets öppenhet.
• Det handlar om Sveriges plats i världen. När världen sluter sig behöver vi vara nyfikna och samarbetsvilliga med andra länder, också när vi inte har egen omedelbar ekonomisk vinning. Handel, utvecklingsbistånd, kulturutbyte, generositet i världens gemensamma beslutsfattande – här har Sverige en lång tradition av att vara möjliggörare. Vi vet av vår egen historia att samarbete och hjälp till mindre bemedlade till självständigt, värdigt liv lönar sig för alla.
När jag lyssnar på politiska debatter tänker jag ibland på berättelsen som beskrivs som Jesus första offentliga framträdande, återgivet i Lukasevangeliet (4:16-22). Han håller vad vi i dag skulle kalla för ett linjetal. Talet är väl värt att läsa i sin helhet, men kärnbudskapet i går att koka ned i fyra nyckelord: glädje, befrielse, äkthet och nåd. Jag ser det som ett visionärt budskap, oavsett vilken relation man har till kristen tro.
Går det att ha siktet inställt på sådana värdebärande nyckelord också i ett samhällsbygge? Utrymme för glädje, befrielse från nödens olika dimensioner, möjlighet att leva äkta utan att diskrimineras. Ett samhällsklimat där nåd är ett riktmärke för hur vi bemöter varandra.
Ofta kan det vara svårt att överblicka vad olika politiska åtgärder leder till för konsekvenser. Det gäller inte bara för väljare, utan också för politiker och experter.
Men med siktet på goda mänskliga värden och förmåga att också kunna uppskatta andras åtgärder för att nå det gemensamma bästa går det att samarbeta. Nåd och förlåtelse, även över politiska gränser, är inte så dumt.
Samhället är inte en galleria där vi främst är kunder. Det är en gemenskap som vi bygger tillsammans med ett gemensamt ansvar där varje människa har något att bidra med och där ingen ska lämnas utanför. Vi behöver varandra – det gäller också förtroendevalda i ett landskap med många politiska kulörer.
Ytterst handlar det om att bygga ett gott samhälle där alla får komma till sin rätt, ett samhälle med glädje, befrielse, äkthet och nåd. I dag och för kommande generationer av människor, växter och djur.
Martin Modéus,
Ärkebiskop i Svenska kyrkan
Läs debattartikeln i Aftonbladet: Glädje, befrielse, äkthet och nåd är nyckelord