— Om jag nu går här på jorden, varför inte lämna spår av godhet, säger Åsa.
Åsa har precis kommit hem från äldreboendet i Karlskoga där hon arbetar. Det är eftermiddag, kaffebryggaren puttrar och hon prasslar med en påse wienerbröd. Åsa gillar sitt jobb. Hon har arbetat inom äldrevården i 43 år och gör gärna det lilla extra.
– Det kan vara allt från att fixa roliga efterrätter till att anordna frågesport och utflykter.
Firar musikpris
En av de tre gånger Åsa vunnit Guldklaven – det mest prestigefyllda musikpriset inom dansbandsbranschen – bjöd hon de äldre på champagne. Var kommer den ifrån, omsorgen om andra människor? Kanske svaret finns i hennes uppväxt utanför Stockholm.
Åsa föddes med narkotika i kroppen. Hennes mamma var missbrukare. Trots att hemförhållandena var kaotiska fick lilla Åsa följa med hem igen, efter förlossningen. Hon kom till ett hem där det cirkulerade främmande män, män som senare förgrep sig på Åsa.
Det var en mörk och trasig uppväxt. Och fattig.
– Varje jul och födelsedag slog min bror in min docka Lisa med hushållspapper och gav mig den på nytt, för att jag skulle få något, berättar hon.
En dag slog fru Ingrid i trapphuset larm till socialen. Polisen kom och Åsa minns allt väldigt tydligt.
– Mamma och poliserna drog i mig, åt varsitt håll. Det var en kaotisk stämning. Mamma skrek ”ta inte mitt barn”. Det konstiga är att även om det knarkades och hände fruktansvärda saker hemma så försvarar man som barn sina föräldrar. Jag ville inte åka ifrån henne.
Åsa blev körd till Sköndals barnhem och efter många turer fick hon flytta hem till en familj i Karlskoga. Vid den här tiden betedde sig Åsa stökigt och aggressivt, så pass att hon en dag blev avstängd från förskolan. Och det var då, förklarar hon, som något hände i henne.
– Jag bestämde mig för att bli den perfekta dottern, jag ville ju stanna. Jag bestämde mig också för att bli en snäll vuxen.
Började med smörgåsar
En dag flera år senare, när Åsa hade gått ut gymnasiet och börjat arbeta inom äldrevården, såg hon utsatta människor sitta utanför Systembolaget. Hon bestämde sig för att började bre mackor åt dem.
– Jag köpte även sittunderlag och vantar, påskägg när det var påsk. Det är ju ingens önskan att bli alkoholist, du hamnar där av olika orsaker.
När Åsas söner senare gick i skolan fick hon även upp ögonen för den utbredda barnfattigdomen. Åsa bestämde sig för att samla in pengar för att kunna bussa barn på sommarutflykter. Hon frågade Svenska kyrkan om hon fick anordna en välgörenhetskonsert i kyrkan.
– När det väl var dags ringlade en lång kö av besökare, ända bort till busstationen. Allt slutade med att 100 barn fick komma till Kolmården den sommaren, berättar hon.
Fonden ”I kärlekens tecken” tog form. Genom den har Åsa under åren arrangerat totalt 17 resor, till bland annat Astrid Lindgrens Värld, Gröna Lund och Tomteland.
”Det ryser, det dunkar här”
Tack vare sitt enorma engagemang, och tack vare att företag och privatpersoner bidrar, har Åsa kunnat hjälpa många. Förutom utflykter och insamling av allt från blöjor till kläder, får barn skriva önskningar på lappar som sätts upp i ett träd i Karlskoga vid varje jul.
– Där kan den som vill ta en lapp och köpa exempelvis en Barbie eller kläder, berättar hon.
De senaste åren har det till och med skickats julklappar från såväl Umeå som Malmö.
Vad gör det med dig, att få hjälpa andra?
– Det ryser, och det dunkar här, säger hon och lägger handen mot bröstet.
– Jag hoppas att det har stor betydelse för många och jag hoppas att jag hade gjort detsamma, även om jag hade haft en vanlig uppväxt.
Andra steppar upp
Förra året fick Åsas äldsta son en hjärnblödning och var inlagd på sjukhus i åtta månader.
När livet utmanar dig i dag, hur orkar du då finnas till för andra?
– Det fina är att människor steppar in. Plötsligt står folk där, redo att hjälpa till vid julkonserten eller att baka till utflykten.
Ibland tänker hon att engagemanget gjort att hon själv har överlevt.
– Och om jag nu går här på jorden, varför inte lämna spår av godhet?
Text: Maria Widar
Texten har ursprungligen varit publicerad i magasinet ”Örebro - Mitt i livet” nr 4/2026.