"Hän on tahtonut antaa heille tiedoksi, miten häikäisevän kirkas on tämä kaikille kansoille ilmaistava salaisuus: Kristus teidän keskellänne, kirkkauden toivo." Rohkaisee Paavali seurakuntaansa Kolosseassa. (Kol. 1:27)
Lokakuussa Mikaelin seurakunnan ja Örebron ruotsinsuomalaisen seurakuntatyön jättävä pappimme Johanna Kuisma (entinen Suban) sanoo, että toivoa ja rohkeutta ja eteenpäin menemisen meininkiä tarvitaan seurakunnan kehittämisessäkin. Johannan lähtöjuhlaa vietetään su 14.9. messussa ja sen jälkeisillä kirkkokahveilla. Iloitaan yhdessä kun tavataan!, Johanna rohkaisee ja toivoo saavansa viettää yhteistä hetkeä mahdollisimman monen seurakuntalaisen kanssa lähtömessun yhteydessä.
Johanna Kuisma (entinen Suban) siirtyy virkaansa Ruotsin puollustusvoimille Frösön kenttäjääkärikompanjan sotilaspapiksi ja Ruotsin kirkon Frösö Sunne Norderö seurakunnan seurakuntapapiksi Östersundiin 1.11.2025 alkaen.
Kahdeksan vuotta Örebron ruotsinsuomalaisen seurakuntatyön kappalaisena toiminut Johanna Kuisma (entinen Suban) sanoo jättävänsä taakseen erittäin hyvin hoidetun ja elinvoimaisen seurakuntatyön. Erityisen suuri ilonaihe on ollut seurakunnan mahtavat vapaaehtoiset ja ihanat seurakuntalaiset, avoin ja lämmin henki seurakunnassa, jossa Jeesus Kristus on keskiössä. Seurakunta, jossa on ollut vahva sija opetukselle, sanalle ja rukoukselle, Johanna sanoo. Mieli on haikea ja kiitollinen.
Avoimuus ja keskustelukulttuuri seurakunnassa on viime vuosina kehittynyt valtavasti ja virheiden pelko vähentynyt. Pystymme toimimaan joustavammin ja kokeilemaan rohkeasti uutta, kun ymmärrämme, että suuntaa voi myöhemminkin muuttaa. Eteenpäin on mentävä, ja siihen tarvitaan sisäistä näkemystä ja rohkeutta.
Johanna toivoo seuraajallaan olevan rohkeutta ja valmiutta etsiä örebrolaisille ruotsinsuomalaisille sopivia uusia tapoja kiinnittyä seurakuntaan.
Rohkaiseva lähtökohta on se, että myös monet toisen ja kolmannen sukupolven ruotsinsuomalaiset ovat löytäneet tiensä seurakuntayhteisöön uudenlaisten toimintamuotojen kautta kuten monimuotoisten retriittien, pyhiinvaellusten, pyhän tanssin ja ylisukupolvisen perhetyön kautta.
Örebrossa vierähtäneet vuodet ovat olleet valtakunnallisen ja paikallisen vähemmistöpolitiikkakeskustelun tasolla haastavia. Johanna
arvioi, että keskustelun myötä ihmisarvon loukkaamattomuus ja vähemmistöryhmän oikeudet ovat paremmin tulleet ihmisten tietoisuuteen, mikä on hyvä asia. Hyvä yhteistyö örebrolaisten eri ruotsinsuomalaisten toimijoiden kanssa on ollut tärkeää ja kantava voima yhteisen hyvän eteen tehtävässä vaikuttamistyössä, jossa Johannalla on ollut tärkeä rooli kirkon edustajana. Hän toivoo, että jatkossakin yhteistyö on tiivistä ruotsinsuomalaisten elinolosuhteiden kehittämiseksi niin vanhustenhoidon, kulttuurin kuin esikoulu- ja koulutoimen osalta.
” Koen vahvaa Jumalan johdatusta elämäntielläni niin pappina kuin muussa elämässäni. Olen kiitollinen näistä kahdeksasta hienosta vuodesta Örebrossa yhdessä upeiden ihmisten kanssa, ja kannan sydämessäni ja rukouksissani jatkossakin mukana näiden vuosien saatossa kertyneet muistot ja upeat ihmissuhteet. Olette tärkeitä minulle ja iloitaan yhdessä kun tavataan”, Johanna summaa.
För att uppmuntra församlingen i Kolosse, skrev Paulus "Gud ville låta dem veta vilken härlig skatt hedningarna har i denna hemlighet: Kristus finns hos er, hoppet om härligheten" (Kol. 1:27).
Vår präst Johanna Kuisma (f.d. Suban), som i oktober lämnar Mikaels församling och den sverigefinska verksamheten, säger att hopp, mod och framåtanda också behövs i församlingens fortsatta utveckling. Johannas avtackning firas söndagen den 14 september med mässa och kyrkkaffe efteråt. "Låt oss glädjas tillsammans när vi möts"! uppmuntrar Johanna och hoppas kunna tillbringa en stund tillsammans med så många församlingsmedlemmar som möjligt i samband med avtackningsmässan.
Johanna kommer fortsätta sin prästtjänst som militärpräst inom Försvarsmakten vid Frösö fältjägarkår och som församlingspräst i Frösö, Sunne, Norderö församling, Svenska kyrkan i Östersund, från och med den 1 november 2025.
Johanna, som varit komminister för den sverigefinska verksamheten i Örebro i åtta år, säger att hon lämnar efter sig ett mycket välskött och livskraftigt församlingsarbete. En särskilt stor glädjekälla har varit församlingens fantastiska engagerade och härliga medlemmar. Den öppna och varma andan i församlingen där Jesus Kristus står i centrum, det har funnits en stor plats för undervisning, ordet och bönen, säger Johanna. Hennes hjärta är sorgset och tacksamt.
Öppenheten och diskussionskulturen har utvecklats enormt i församlingen de senaste åren, och rädslan för att göra misstag har minskat. Vi kan vara mer flexibla och modigt prova på nya saker när vi förstår att riktningen kan ändras även senare. Vi måste gå framåt och det kräver inre visioner och mod.
Johanna hoppas att hennes efterträdare ska ha modet och beredskapen att hitta nya sätt för de sverigefinska Örebroarna att knyta an till församlingen. En uppmuntrande utgångspunkt är att många andra och tredje generationens sverigefinländare har hittat vägar in i församlingsgemenskapen genom nya former av verksamhet, som olika former av retreater, pilgrimsvandringar, helig dans och generationsöverskridande familjeverksamhet.
Debatten i den nationella och lokala minoritetspolitiken har de senaste åren varit utmanande i Örebro. Johanna bedömer att människor genom debatten har blivit mer medvetna om människovärdets okränkbarhet och minoritetsgruppers rättigheter, vilket är bra. Ett gott samarbete med olika sverigefinska aktörer i Örebro och på nationell nivå har varit en viktig drivkraft i påverkansarbetet för det gemensamma bästa, där Johanna har spelat en viktig roll som representant för kyrkan. Hon hoppas att det nära samarbetet även kommer fortsätta i framtiden för att utveckla Sverigefinländarnas levnadsvillkor vad gäller äldreomsorg, kultur samt förskola och skola i Örebro.
"Jag upplever en stark vägledning från Gud på min livsväg, både som präst som i mitt övriga liv. Jag är tacksam för dessa fina åtta år i Örebro tillsammans med underbara människor, och jag kommer fortsätta bära med mig de minnen och fina människor och relationer jag samlat på mig under åren i mitt hjärta och i mina böner. Ni är viktiga för mig och vi får glädjas tillsammans när vi ses" sammanfattar Johanna.