Strax till höger om altaret i Sankt Pauli kyrka står som vanligt i adventstider en julkrubba. Under 1200-talet skapade den Helige Franciskus den första julkrubban utifrån julevangeliet. Sedan tiden har många katolska kyrkor alltid tagit fram sin julkrubba till allmänt beskådande.
Men i och med att det var en katolsk sedvänja, dröjde det ända till slutet av 1800-talet innan flera svenska prästgårdar arrangerade en egen liten julkrubba. Under 1920-talet bidrog bland annat intresset för ekumenik till att en katolsk idé kunde förverkligas i allt fler svenska kyrkor. Fast det var under 1960-talet som julkrubban fick sitt stora genomslag i såväl kyrka som hem. För nu började det komma många invandrare med katolsk bakgrund. Sett i historiens backspegel kan vi upptäcka hur julkrubban idag förmodligen sällan skänker en plats för andakt i hemmen. Nej, nu är den bibliska scenen från Betlehem kanske mera en traditionell och välkommen inredningsdetalj inför den stundande julen. Fast i kyrkorna har den blivit ett viktigt föremål i den pedagogiska verksamheten för barn och unga.
Redan 1948 inhandlade Sankt Pauli kyrka en julkrubba. I samband med kyrkans 100-årsjubileum 1982, fick klockaren Robert Blomberg berätta om sitt ”käraste bestyr”. Vaktmästarna fick gärna ställa fram julkrubbans bord med halm, mossa, sand och blåbärsris som tillbehör. Men själva krubban skulle klockaren alltid arrangera i full ensamhet. Robert Blomberg berättar hur han i arbetet med julkrubban nästan blir ett förväntansfullt barn på nytt. Julkrubbans landskap växer bit för bit fram med en öken, ett stall och alla figurer som ska stå på kyrkans julbord. Händernas arbete och tankarna flyter samman. Och under tiden infaller sig ett stilla lugn hos honom. Världen utanför känns mycket långt borta. När arbetet nästan är klart släcker han alla ljusen i kyrkan. Endast stjärnan över stallet får lysa när klockaren sätter sig på en bänk framför krubban. ”Den är liksom invigd nu. Ännu en jul i helig tjänst!” Robert Blomberg avslutar sin berättelse med ett viktigt konstaterande: ”Det gäller att bli såsom ett barn. Annars kan vi inte komma in i Guds rike. Julkrubban vill påminna oss om detta.”
Julpsalmen, nr 117, När Jesusbarnet låg en gång, berättar i andra versen vad som snart kan hända:
Nu tänder vi i granen snart små ljus som skiner varmt och klart. Och alla barnen tänker då på barnet där i stallets vrå.
Dagens bön
Herre,
Tack för att vi vid varje jul får sjunga hosianna och veta att dina löften är sanna!
I Jesu namn.
Amen.