Vad betyder det att jag tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare? Martin Luther ger besked. Jag tror att Gud har skapat mig och alla varelser … Teologin kan ge bestämda svar på frågor om vad de kända texterna – i det här fallet den apostoliska trosbekännelsen – betyder. Luther samlade sina svar i Lilla katekesen. Man kan lära sig dem utantill. Men vad har man då begripit?
Gud är bortom alla våra beskrivningar. Gud är som en fader och en klippa, en herde och ett lamm. Varje bild leder tanken i ny riktning. Gud älskar och straffar, söker och vänder sig bort. Varje beskrivning väcker nya frågor. Också mystikens stillhet inför Gud, där orden tystnar och tanken får vila, skapar huvudbry. Hur kommer man dit och vad tar man med sig därifrån?
Vad återstår när vi inte nöjer oss med att upprepa färdiga svar eller förmår tystna för evigt inför det stora mysteriet? Teologin! Det är med teologins metoder och begrepp som vi kan ta oss fram i utrymmet mellan givna svar och medvetenheten om att varje beskrivning av Gud rymmer en ny fråga.
Teologin tittar en gång till på det kända. Det är något märkligt med Luthers förklaring av trosbekännelsens majestätiska ord om den allsmäktige Fadern.
Gud har skapat himmel och jord – och mig. Luther beskriver att Gud ger mig allt jag behöver i min vardag: kläder och skor, mat och dryck. Han skriver inte ett ord om hur allt började eller ger någon vägledning beträffande hur skapelsetron utmanas av naturvetenskapliga teorier. Martin Luther ringar in en existentiell dimension av skapelsetron. Hans insikt kan leda tanken vidare. Vad är skillnaden mellan att veta att jag finns och att tro att jag är skapad? Den teologiska reflektionen är igång! Det finns spår att följa och nya vägar att utforska.
Mycket kan begripas med teologins hjälp. Den teologiska tillfredsställelsen över att ha kunnat reda ut vad Guds kärlek är med hjälp av filosofiska distinktioner behöver inte förminskas av vetskapen om att detta inte är den fullständiga beskrivningen. Med teologins hjälp har jag ändå fångat något. Jag begriper mer än jag förstått förut och kan ge mig in i den teologiska debatten med andra som upptäckt något om Gud. Vi tror alla att vi har rätt och kanske har vi det på något sätt, men mer sannolikt beskrivs inte Gud slutgiltigt ens i vår sammanlagda kartläggning. Alltså fortsätter teologin sitt sökande efter begripligheten – och ger många insikter under tiden.