En resa för livet: Ung i den världsvida kyrkan 2026

Partystämning på mässorna

Redan nu, mitt i utbytet, känner jag att detta nog kommer vara bland mina bästa upplevelser i livet. Jag får se så otroligt mycket som är annorlunda från livet där hemma, så mycket att det nästan är svårt att sammanfatta. Den övergripande känslan är i vart fall mycket tacksamhet och ödmjukhet inför upplevelsen, och att jag får ta del av den.  

Skillnaderna mellan en svensk - och en tanzaniansk församling är tydliga. Här i Tanzania är sång och dans en stor del av gudstjänsterna, och församlingslivet är väldigt centralt i människornas privata liv. Har man ett problem går man till prästen, och barn har inget annat val än att gå till kyrkan på söndagarna. I Sverige är kyrkolivet alltså inte lika självklart som här, men inte behöver det vara sämre!

Jag saknar att förstå predikningarna och psalmerna, att kunna dela sin tro med sitt språk. Jag känner dock samhörighet när jag sjunger i kören eller dansar på mässorna, men inte blir det riktigt samma sak som att sjunga i min egen församling på onsdagskvällarna. Kyrkan borta bra, men kyrkan hemma bäst! Jag kan dock nog konstatera att jag har det liiite roligare på söndagarna här jämfört med hemma, det är ofta väldigt livat och lite party-stämning på mässorna. Väldigt kul! 

Mycket är annorlunda givetvis, men det allra mesta är samtidigt otroligt givande och lärorikt. Det är fantastiskt att få vara ung i den världsvida kyrkan, så mycket kan jag konstatera. 

Hedvig Tottie, Skarpnäcks församling

Du kan följa Hedvigs tid i Bukoba via bloggen I någon annans vardag eller på Instagram: @rutochhedvigupplevertanzania 

Här sysslar man inte med matlådor

Länge har vi fått höra om den inbjudande kulturen av Filippinerna och det har inte gått obemärkt förbi. Hittills har vi nog blivit bjudna till mer födelsedagsfester än vad man kan räkna. Varje fest har i princip samma upplägg: här samlas alla generationer på samma plats, med samma mat och samma videoke-maskin. På tallriken hittar du samma klassiker vart du än går: pansit (nudlar med grönsaker m.m), en fläskröra, en kycklingröra, ”chocolate meat” (fläsk i grisblod), riskakor och självklart RIS.  

Trots att vi inte alltid förstår varandra så är en mening som är svår att missuppfatta: ”You finish all that!”. Denna mening har präglat frukost, lunch och middag. Vi skrattar åt det men inser snabbt att de är fullt seriösa och att det gäller äta upp maten på bordet. Här sysslar man inte med matlådor. Det är verkligen en kulturell skillnad från Sverige! Möten där språkkunskaperna brister har vi lagt allt mer vikt på gemenskap genom mat, spel, sång. 

Sista veckan här i Zambales kan bara beskrivas som en fröjd. Relationer som till en början rört sig på ytan börjar verkligen övergå till något meningsfullt och vackert. Med stiftets präster, kvinnor och ungdomar har vi delat skillnader och likheter i tro och tradition genom en rad olika metoder. Med många av prästerna har vi fått chansen att se och höra om den stora men ibland tuffa rollen som präst i en församling. Som präst bor du i kyrkan, ofta flera timmar bort från din familj. Här går ingen vaken timma till vila och även under natten kan en församlingsbo ringa och be prästerna komma och välsigna någon eller stödja någon i nöd. Det är något väldigt vackert i hur nära församlingsborna de kommer, men man kan inte låta bli att se att det tär på många som kan behöva en extra timma av ro.

Felix Karlberg, Sollentuna församling

Följ Felix i Filippinerna på bloggen I någon annans vardag eller på Instagram: @felixludvigfilippinerna

Här stannar man och pratar med alla man möter

Första tiden i Tanzania har jag bott i en by som heter Maruku, cirka 20–30 minuter från Bukoba och Victoriasjön, tillsammans med min resepartner Lova och vår värdsyster Patricia. 
Under våra första veckor har vi hunnit besöka två sjukhus som drivs av kyrkan, en skola, matmarknader fyllda med färsk frukt, ett vattenfall, två körer, två kvinnogrupper och två söndagsgudstjänster – som vanligtvis pågår i mellan tre och fem timmar här.

Vi har sett många vackra stränder, träffat så många fantastiska människor och blivit inbjudna i mängder av hem. Vi har också följt med kyrkan på hembesök hos människor som inte själva kan ta sig till kyrkan och fått lära oss att laga de lokala specialiteterna pilau, som är kryddat ris, och matoke, som tillagas av matbanan. 

Det finns många stora skillnader mellan vårt svenska samhälle och samhället här. En av dem är värmen – både den i luften, men framför allt den mellan människor. Här stannar man och pratar med alla man möter, vilket gör att det är lätt att bli försenad om man har en tid att passa. Man hjälps också åt. Om någon har det svårt stannar man och hjälper till. 

Alla vi har mött har varit otroligt vänliga och välkomnande. Många har väldigt lite, men vill ändå dela med sig – både till oss som är gäster och till människor som har det ännu svårare. Man tar helt enkelt hand om varandra. 

Elin Oskarsson, Solna församling

Följ Elin via bloggen I någon annans vardag eller på Instagram: Instagram: @elinochlova_tanzania