I början av maj genomförde Västerås stift en sedan länge planerad naturvårdsbränning. Tillsammans med en specialiserad entreprenör och under kontrollerade former antändes ett större område med äldre tallskog strax väster om Malungsfors. Syftet är att gynna mångfalden, många arter är beroende av att skogen brinner med jämna mellanrum.
– Vi har väntat länge på rätt tidpunkt och rätt förutsättningar. Den 9 maj var väderförhållandena de rätta. Det här är ett område som lämpar sig mycket väl för naturvårdsbränning, säger Jan Svalling, skogvaktare i Västerås stift.
Det brända området ligger i en mosaik av myrar och torrare skogsmark. Skogen är svårtillgängligt för traditionellt skogsbruk och är istället avsatt för naturvård. Här finns många gamla tallar som redan överlevt flera skogsbränder genom århundradena. Många av dem bär fortfarande spår av tidigare eldsvådor i form av brandskadade stammar.
Bränder formade skogslandskapet
I dag förknippas skogsbränder ofta med katastrofer, men historiskt har eld varit en naturlig och återkommande del av det svenska skogslandskapet. Innan människan började bekämpa bränder systematiskt brann stora arealer skog regelbundet. Många arter anpassade sig till dessa förhållanden och blev beroende av brand för sin överlevnad. Framför allt tallskogar har gynnats av återkommande bränder.
När skogsbränderna nästan helt försvann under 1900-talet försvann också viktiga livsmiljöer. I dag är bristen på brand en av orsakerna till att flera brandberoende arter är hotade eller sällsynta. Naturvårdsbränning är därför en metod som används för att efterlikna de naturliga störningar som tidigare formade skogen. Genom att låta elden återvända kan man återskapa miljöer som annars blir allt ovanligare.
Noggrann planering och höga säkerhetskrav
Att genomföra en naturvårdsbränning kräver omfattande förberedelser. Inför bränningen i Malungsfors gjordes detaljerade planer för hur området skulle avgränsas och hur säkerheten skulle garanteras.
Yttergränserna markerades noggrant och vattenpumpar, slangsystem och bevakningspunkter placerades ut. Räddningstjänst och andra berörda aktörer informerades i god tid. På själva bränningsdagen deltog omkring 20 personer tillsammans med en helikopter.
– Vi började mitt på dagen när daggen hade torkat upp. Först bränner vi en smal remsa, därefter förflyttar vi oss i vindens riktning och antänder nya remsor vidare genom området, berättar Jan Svalling.
Efter att själva bränningen övervakas området dygnet runt under de första dagarna. Risken att elden ska sprida sig utanför området finns alltid, men säkerhetsåtgärderna är omfattande.
Gynnar växter, insekter och fåglar
Det kan se dramatiskt ut när skogen brinner, men för naturen innebär branden en nystart. Värmen öppnar marken, frigör näring och skapar död ved. Samtidigt släpps solljuset ner till marken när delar av vegetation och mindre träd försvinner.
Flera arter är direkt beroende av brand. Ett exempel är brandnävan, en växt vars frön kan ligga vilande i marken under lång tid men som gror när de utsätts för hög värme. Även många insekter gynnas. Praktbaggar och andra brandberoende skalbaggar kan känna lukten av brand på flera kilometers håll och söker sig snabbt till nybrända områden för att lägga sina ägg.
På sikt gynnas också fåglar som lever av insekter och död ved. Dessutom skapas ofta bättre förutsättningar för lövträd som asp, sälg och björk att etablera sig efter en brand.
– Efteråt får man vanligtvis en större andel lövträd, vilket ökar variationen i skogen och skapar fler livsmiljöer, säger Jan Svalling.
Del av stiftets naturvårdsarbete
För Västerås stift är naturvårdsbränning en del av det långsiktiga arbetet med att utveckla och bevara biologisk mångfald i skogarna.
Naturvårdsbränningen är också en del av de krav som följer med FSC-certifieringen. Certifieringen innebär att större skogsägare ska genomföra naturvårdsåtgärder som gynnar biologisk mångfald. För Västerås stift handlar arbetet dock om mer än att uppfylla ett regelverk.
– Huvudsaken är den biologiska mångfalden. Vi bränner mer än vad certifieringen kräver, säger Jan Svalling.
Flera områden inom stiftets markinnehav har identifierats som lämpliga för framtida naturvårdsbränningar, och ytterligare ett område om cirka 30 hektar finns redan planerat.
Skogen förändras under lång tid
Effekterna av naturvårdsbränningen kommer att kunna följas under många år framöver. Redan under den första sommaren börjar nya växter etablera sig, men de största förändringarna syns först på längre sikt.
De gamla tallarna kommer att stå kvar som levande vittnen om branden. Några träd kommer att dö, men de flesta överlever och fortsätter att utvecklas. Samtidigt skapas död ved som blir livsmiljö för en mängd organismer.
För den som besöker området kan den svartbrända marken till en början ge ett dystert intryck. Men under ytan har en process satts igång som på sikt kommer att skapa en rikare och mer varierad skog.
– Ibland behöver naturen helt enkelt lite hjälp av elden, säger Jan Svalling.
Text: Lars Mårdbrant
Foto: Jan Svalling