Hållbara altarblommor
Under höst och vinter kommer vi fortsättningsvis använda torkade blommor och gröna kvistar och kvistar med bär på, på altaret, som en del i vårt hållbarhetsarbete, ”Färdplan för klimatet” Under högtider som jul, nyår och påsk ex. använder vi köpta blommor, blandade med plockade gröna kvistar.
Med detta hoppas vi kunna vara en bidragande del till att trygga kommande generationers framtida miljö. Vi vill försöka undvika att köpa snittblommor som inte är kravmärkta och odla hållbart i våra pallkragar, och ta tillvara på de växter som finns runt om vår församlingsgård, såsom kvistar och nypon och däremellan använda egenodlade och vilda blommor.
Många av de snittblommor som säljs i handeln är hårt besprutade, även om det naturligtvis finns alternativ såsom Kravmärkta blommor och Fairtrade. Kemikalierna belastar inte bara naturen utan kan också utsätta odlingsarbetarna för stora hälsorisker.
Att placera blommor på altaret är faktiskt, tvärt emot vad många kanske tror, en förhållandevis ny praxis i kyrkomått mätt. När färska blommor började säljas alltmer i handeln i mitten av 1900-talet fick de också en självklar plats i kyrkans värld. Blommorna placerades på altaret främst för att förstärka nattvarden som en måltidsgemenskap – att duka till festmåltid. De har också använts för att gestalta delar av den kristna berättelsen. Ibland har snittblommor dessutom motiverats som ett offer som bärs fram inför Gud.
Under samma period som blommor på altaret blev en tradition växte bruket av de liturgiska färgerna fram och många församlingar började matcha blommorna efter kyrkoårets färger. Men färgerna på blommorna är just rekommendationer – inget som måste följas. Den liturgiska färgen uttrycks redan tydligt genom textilierna, som återkommer år efter år.
Kristina StedmanVisa färre
Dessa rekommendationer har sedan tagits upp i både Verbums ”Kyrkokalender” och Arguments ”Dagboken” som vi använder när vi förbereder våra gudstjänster.