Frågan blev en inbjudan till både personlig reflektion och ett större samtal om människans plats i livsväven. När ger vi utrymme åt det som får oss att känna oss levande – och hur skulle världen kunna se ut om vi lät dessa erfarenheter visa vägen framåt?
Tillsammans med hållbarhetsexperten och redaktören Mikael Salo bjöd Catrin Offerman in till en kväll där vetenskap, framtidsdrömmar och existentiella frågor möttes. Utgångspunkten var antologin Loud Summer, där ett fyrtiotal skribenter delar tankar, visioner och idéer om hur vi kan skapa en värld rik på liv i alla dess former: natur, kärlek, kreativitet och ande.
Bokens titel hämtar inspiration från Rachel Carsons klassiska bok Silent Spring från 1962. Där synliggjorde Carson hur användningen av bekämpningsmedel, bland annat DDT, hotade fåglar, insekter och andra delar av naturen. Den tysta våren blev en bild av en värld där livet gradvis försvinner. Men tänk om vi i stället skulle rikta blicken mot det vi längtar efter? Hur skulle en Loud Summer kunna se ut – en framtid där livet får blomstra och människan bidrar till mer liv än död?
Vi är en del av livsväven
Under kvällen återkom frågan om människans plats i skapelsen. Hållbarhet handlar inte enbart om att minska vår negativa påverkan, utan också om att upptäcka vilken möjlighet vi har att bidra till livets mångfald och välmående.
Catrin Offerman lyfte tanken att det inre och det yttre speglar varandra. När skapelsen får goda förutsättningar att leva och utvecklas påverkar det också oss människor. Vi är inte fristående individer som står utanför naturen, utan delar av ett större sammanhang där allt hänger ihop.
Samtidigt befinner vi oss i en tid av klimatkris, naturförlust och geopolitisk oro. Forskning visar att flera av jordens planetära gränser har överskridits, vilket innebär växande risker för de ekologiska system som allt liv är beroende av. I denna tid av polykris är våra nervsystem ofta på helspänn och det kan vara svårt att föreställa sig en framtid att längta till.
Kvällens föreläsare lyfte också hur vårt sätt att betrakta världen påverkar våra handlingar. När livet förstås genom motsatspar, hierarkier och föreställningar om åtskillnad riskerar vi att se naturen som något som står till människans förfogande, snarare än som en levande helhet som vi själva tillhör. Men tänk om vi i stället började betrakta livet som heligt? Vad skulle förändras om vi såg relationer, beroenden och ömsesidighet som grundläggande för vår existens?
Vi människor mår och utvecklas i relation till varandra och till världen omkring oss. Separation är inte hela berättelsen om vilka vi är. Vi hör samman.
Modet att drömma stort
En central fråga under kvällen var vad vi egentligen längtar efter. Enligt föreläsarna tycks vi i vår tid ha blivit försiktigare i våra framtidsdrömmar. I stället för att föreställa oss stora förändringar söker vi oss gärna mot det trygga och välbekanta. Men våra föreställningar om framtiden spelar roll. Det vi kan föreställa oss blir också lättare att börja röra oss mot.
Därför behöver vi återerövra förmågan att drömma stort. Inte som en flykt från verkligheten, utan som ett sätt att finna riktning och upptäcka nya möjligheter.
I sammanhanget citerades religionsforskaren och mytforskaren Joseph Campbell, som på frågan om hur man gör något heligt lär ha svarat: ”Det är det enklaste i världen. Man drar en ring runt det.”
Att dra en ring runt något blir en bild för att uppmärksamma det, värna det och ge det särskild betydelse. Vilka drömmar behöver vi ringa in och ta på allvar? Vad vill vi ge mer utrymme åt, både i våra egna liv och i samhället?
Föreläsarna betonade också betydelsen av att hitta andra som bär på liknande visioner. När människor upptäcker att de delar en längtan kan de gå samman och börja förverkliga den. Stora förändringar börjar inte alltid med att vi vet exakt hur vägen ser ut. Ibland börjar de med att vi vågar formulera en fråga och låta den visa riktningen.
Hur ser en värld ut att drömma om?
Under kvällen fick deltagarna själva stanna upp och samtala två och två eller i mindre grupper kring frågan:
Hur ser en värld ut som du drömmer om?
Sorlet växte i domkyrkan när tankar, erfarenheter och visioner började delas. Samtalen blev ett konkret uttryck för kvällens budskap: framtiden formas inte bara av det vi oroar oss för, utan också av det vi längtar efter och väljer att ge liv åt.
Antologin Loud Summer är en inbjudan att delta i en sådan rörelse. Genom att samla röster från olika områden vill den öppna för nya sätt att tänka om framtiden och inspirera till gemensamt skapande. Hur kan vi tillsammans bidra till en jord där livet får större utrymme?
Mot slutet av kvällen fick deltagarna reflektera över två frågor: Vad berörde dig? Och vad skavde eller väckte din nyfikenhet? Det blev en möjlighet att låta både det som gav hopp och det som utmanade få följa med ut ur domkyrkan.
Kvällen lämnade deltagarna med en uppmaning att ta sina drömmar och visioner på allvar - att dra en ring runt det som är viktigt och ge det tid och omsorg.
För frågorna vi ställer spelar roll. De ger oss riktning, också när vi ännu inte vet hur vägen framåt kommer att se ut.
Vad skulle du vilja ge mer tid åt för att sedan kunna ge liv vidare?