Berättelser från unga ledare

Elvira Eriksson är ung ledare i Degerfors församling, som tillhör Södra Bergslagens pastorat. 

Varför vill du gå ung ledarutbildningen?

Jag vill gå på ung ledarutbildning för jag tycker att det är roligt att ta ansvar och kunna bidra till en trygg, positiv och inkluderande miljö för andra, och utbildningen ger mig även möjlighet att kunna bli en bättre ledare i olika situationer. 

Vad var det bästa med utbildningshelgen och varför?

Det bästa med utbildningshelgen var sammarbetsövningarna, just eftersom man verkligen fick en insyn i hur mycket samarbete kan göra för varandra. Och det är enklare att nå ett mål när man hjälps åt.

Vad tar du med dig från träffen in i rollen som ung ledare?

Jag tar med mig en bättre förståelse för hur viktigt det är att vara inkluderande och tydlig. Jag har också fått lära mig olika ”verktyg” för hur man kan hantera olika situationer i gruppen, och hur man kan vara en bra förebild för andra, både genom det man säger och de man gör.

Nellie Sivebros är ung ledare i Kalrstads pastorat. 

Varför vill du gå ung ledarutbildningen?

För att jag hade så kul konfirmandtid så jag vill att andra unga också ska få ha det lika kul som jag.

Vad var det bästa med utbildningshelgen och varför?

Det bästa var nog alla metodpass för det var kul att lära känna massa nya människor.

Vad tar du med dig från träffen in i rollen som ung ledare?

Att alla är olika.

Moa Olsson, ung ledare i Arvika församling som tillhör Arvika pastorat. 

Varför vill du gå ung ledarutbildningen?

Jag vill träffa nya personer och träffa framtidens kyrka. Och vill lära mig bli en bättre ledare för att det är generellt bra att ha en ledarutbildning. Bra på cv:t. 

Vad var det bästa med utbildningshelgen och varför?

Allt var bra och jätteroligt. Maten var jättegod, särskilt köttfärssåsen! Och metodpassen var också roliga. (Kommer på andra plats).

Vad tar du med dig från träffen in i rollen som ung ledare?

Jag tar med mig nya goa vänner som också är unga ledare och att vi har det gemensam. Nya kunskaper i metoder och lekar och hur man blir en bättre ledare. 

Filippa Thelin är ung ledare i Kristinehams församling och valde att åka till Taizé på livsresa. Här berättar hon om sin upplevelse. 

Vad var det bästa med resan?

För mig va det bästa med resan tiden man fick spendera med sina kompisar. Det var väldigt kul att få vara så mycket och lära känna varandra bättre.

Vad var mest utmandande med resan?

För mig var det rätt utmanande med värmen. Det va så himla varmt i princip hela dagen och det var en bit att gå men det gick bra med mycket vatten och vila.

Vad tar du med dig från resan som ung ledare i Svenska kyrkan?

Jag tar med mig att man kan skapa en gemenskap på ett så lätt sätt. Man kan alltid hitta ett sätt kan skapa relationer och föra varandra närmare.

Vad tänker du om ditt framtida engagemang i kyrkan, hur vill du att det ska fortsätta?

Som ung ledare känner jag att jag har gjort klart min roll men jag vill absolut inte tappa kontakten med alla människor jag har träffat genom kyrkan. Så jag kommer gå och hälsa på titt som tätt så jag inte går miste om viktiga relationer.

Något annat du vill dela om resan?

Allt går att lösa! Dom äldre ledarna som är med dig på resan har med sig massor av grejer så man klarar sig genom veckan och det finns alltid lösningar! Själv var jag lite rädd över hur resan skulle gå men jag hade bra sällskap och kunde förbereda mig bra med informationen jag fick så man ska inte vara rädd att välja Taizé! Det är en upplevelse man vill ta del av.

Vi hade en guide med personliga upplevelser kring händelserna, vilket gav oss ett bredare perspektiv. Det är nästan ofattbart hur folk slängde sig ur fönster för att fly regimen i Östtyskland, DDR och överlevde.

Det var gripande att se spåren av tunnlarna som hjälpte folket och visar på medmänsklighet bland alla berlinare, oavsett sida, som hjälpte till att gräva dem.

Att besöka de stora monumenten och kvarvarande minnesmärken som boende i Berlin bara går förbi vardagligen utan eftertanke gav oss en tankeställare.

Text av Linn Warolin och Matea Huldén, unga ledare i Karlstads pastorat

Bön

Gud, hjälp oss att vara en röst för dem som inte har någon. Stötta oss i kampen för en bättre värld. Tack för att du alltid finns vid vår sida, även när det känns som allra svårast. Gud, hur kan världen bli så skev? Tack för att du alltid är densamme igår, idag och imorgon. Amen.

En sak jag tänker tillbaka på från resan är när vi besökte minnesmonument för Europas mördade judar. Själva monumentet var fint och det är bra att det påminner om vad som har hänt eftersom att det inte får upprepas. Jag lade också märke till att många antagligen inte förstod betydelsen av monumentet eftersom att flera satt på eller hoppade mellan blocken vilket är ganska okänsligt. Jag tar med mig att man skall vara uppmärksam så att man inte råkar göra likadant.

Text av Isak Brorson, ung ledare i Kristinehamns pastorat

På spår 17 besökte vi tågstationen alla judar från Berlin åkte till olika koncentrationsläger från. Vi fick även höra en väldigt fin kärlekshistoria mellan en judinna och en nazist. Jag tyckte att det var väldigt rörande när man fick se antalet judar som blev skickade till lögnerna, då man inte inställt sig att det var så många. När man fick se det framför sig blev det mer ”verkligt”.

Jag märkte även att de flest antalet judar blev skickade till lägret Theresestadt, vilket jag inte ens visste existerade då man hör allra mest om judarna i Auschwitz. Jag har själv aldrig hört talas om Theresestadt även fast det var de stället de flesta skickades till från Berlin. Jag tycker då att det är bra att man får veta om alla andra lägrerna också så att allas berättelser kommer fram.

Text av Emma Cedervall, ung ledare i Åmåls församling

Vid spår 17 där tusentals judar deporterades till koncentrationsläger samtal arbetsläger där de flesta sedan mördades, fick vi individuella historier om några få livshistorier. Även fast platsen var enkel och trycka nummer i plåtar på deporterade människor varierade mellan cirka 2000 och 19 så kröp historian närmare. Vi var en grupp på nästan 30 personer vilket gjorde upplevelsen mer påtaglig och nära.

Text av Emma Andersson, ung ledare i Åmåls församling

Jag tyckte spår 17 var bra och lärorikt för jag visste inte att det fanns fler än Auschwitz, man fick också lära sig om andra läger vilken jag tycker bra, då får man en mycket större bild av allt som man lärt sig i skolan. Sen tycker jag kärleks historian var sorglig men också intressant. Spår 17 väcker mycket känslor då man verkligen får se hur många som fördes till lägerna från den platsen.

Text av Emmie Wernlund Johansson, ung ledare i Åmåls församling

Vid ett tillfälle på vår livsresa besökte vi Svenska Viktoriaförsamlingen i Berlin. Där höll Amanda som arbetar på Viktoriaförsamlingen en intressant föreläsning. Under denna föreläsning fick vi lära oss en hel del historia gällande Berlins historia kopplat till den svenska kyrkan där, men även Svenska Kyrkans uppgifter.

Det som jag kommer ta med mig från detta besök är tillgängligheten till Svenska kyrkan utomlands. Innan föreläsningen hade inte jag någon större koll på Svenska kyrkan existens utomlands. Jag tycker att det är viktigt att sprida informationen om Svenska kyrkan utomlands, då det kanske finns andra oventande som mig.

Svenska kyrkan kan bland annat bidra till trygghet för resenärer eller boende svenskar utomlands. Känslan av att man vet att det finns människor i området som pratar ens eget språk och kan hjälpa till om en olycka skulle ske. Ofta håller de även i de svenska traditionerna som midsommar eller kanelbullens dag, vilket även bidrar till en känsla av hemma för de som kanske stannar i landet en längre period.

Svenska kyrkan utomlands ger alltså trygghet, känslan av hemma och även en god samhörighet, vilket gör den väldigt viktig för de som kanske saknar dessa saker när de inte är i Sverige. Därför tycker jag det är viktigt att sprida kyrkans budskap och vad Svenska kyrkan utomlands står för, för att ge människor möjligheten känna sig trygg även fast man befinner sig i ett annat land.

Text av Ludwig Åhrman, ung ledare i Hammarö församling.

Bön

Gud, tack för att godhet har makt över ondska och att vi får kraft och mod i dig att våga förändra världen. Ge också oss mod att stå upp för varandra och att vara en röst för de som saknar en, en hjälpande hand till den som behöver den eller ett par lyssnande öron när någon vill prata. Amen.

Om jag ska välja en händelse som betydde extra mycket för mig denna resa så blir det lördagens mässa som firades i Zionkirshe. Det är en otroligt vacker kyrka som hade och har stor betydelse för judarna och andra världskriget.

Mässan var en av de finaste och mest rådgivande mässorna jag varit på, Emmy från Karlstad stift ska ha stor eloge! Att få sitta där och fira mässa i en så vacker kyrka och höra allas röster eka tillsammans gav mig glädje och lugn. Det fick mig att tänka på alla som satt under andra världskriget, precis där jag satt då, förmodligen livrädda för vad framtiden hade att ge, och firade mässa precis som vi gjorde idag. Vilket otroligt hopp det förhoppningsvis gav dem.

Att vi sedan fick ta oss upp i kyrktornet och se vackra Berlin var bara ett plus i kanten!

Text av Moa Wendt, ung ledare i Hammarö församling

Vi besökte Kaiser-Wilhelm memorial church. Vi tyckte det var inspirerande att även efter kyrkan bombades ville folket vara i kyrkan för att bland annat fira gudstjänst, men när det bedömdes för farligt byggde de upp ett alternativ dit de kunde gå istället. Vi tyckte även det var intressant att kyrkan var byggd i så många stilar för att visa för andra hur bra Tyskland var som land och att Tyskland som land också hade mäktiga kyrkor.

Text av Fiona McCann och Sophie Fielding

Bön

Gud, tack för dessa livsresor. Tack för möten och nya bekantskaper. Tack för att möten i ditt namn går över språkgränser. Var med oss och bevara oss på våra fortsatta livsresor. Gud, tack för möjligheten att göra just dessa livsresor tillsammans. Var oss nära och gör oss alltid öppna för nya insikter och äventyr. Amen.