Hissarna öppnas återigen. Några människor kliver ur, andra går in. Några är patienter, andra har kommit hit för att hälsa på någon. Det är en vanlig eftermiddag på Uddevalla sjukhus och mitt i byggnaden huserar Sjukhuskyrkan. De finns här för att stötta både patienter, personal och anhöriga. Det är en institution som vuxit fram under många år och idag är det en lika naturlig som nödvändig del av sjukhusets verksamhet.
Elisabeth Berg har arbetat i Sjukhuskyrkan sedan 15 år och innan dess arbetade hon 20 år som sjuksköterska. Hon är ett välkänt ansikte på sjukhuset.
- Patienter som är svårt sjuka är ofta i underläge och ibland kan de känna sig nästintill identitetslösa. Jag får inte ha förväntan på att någonting speciellt ska hända i rummet utan jag kommer för att lyssna och möta dem i ögonhöjd, säger Elisabeth. Hon försöker undvika att ”lösa problem”, utan istället bara finnas där som en medmänniska.
- Att få tala om det som gör ont i själen kan i sig vara som en medicin som lindrar.
Genom åren är det många som fått den lindring som Elisabeth beskriver, kanske mycket tack vare den prestigelöshet som genomsyrar verksamheten. Många gånger handlar det om att hitta lite glädje trots att det gör ont.
- Det kan finnas glädje in i dödsögonblicket. Glädje och sorgen kan vandra tillsammans ända till slutet av våra liv. För en del kan skratt och tårar bli som en vacker sång när någon är nära himlen eller nära att lämna jordelivet.